Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Däremot saknar målet nasalering i ett par, tre ord, där det,
efter hvad etymologien gifver vid handen, borde förefinnas.
Emellertid anser jag af olika skäl högst sannolikt, att dessa ord äro
lånade från riksspråket eller annan dialekt. I och för sig
rimligt är ju detta i fråga om namn på ett verktyg såsom fil fil.1
Här borde dock den inhemska dalska formen uppvisa nasalvokal,
ty dels uppger ortografen i Sn. E., att isl. fé’ll uttalades med
nasalerad vokal, dels visar det fht. ßhala genom sitt Å, att den
nödiga förutsättningen för det urgermanska bortfallet af den
postulerade nasalen en gång förefunnits. På grund däraf har jag
också i Nordisk Revy I, 114 och Altisl. gramm. § 52, 4 ansett
mig kunna betrakta ordet såsom beroende på en stam *fi(n)halô.2
- Ett annat fall är al häl, som på grund af det identiska ägs.
hel (urgerm. *ha[n]kilo-) och det primitivare ägs. höh (urgerm.
*ha[n]ho-} måste ursprungligen hafva haft nasalvokal. Emellertid
misstänker jag äfven detta ord för att vara åtminstone påverkadt
af främmande dialekter. Ty af ett ursprungligt hæ’ll borde i
målet hafva blifvit *e’l, eftersom nasaleringen här plägar förbinda
sig med slutet ljud hos vokalen. Hade därför nasaleringen här
en gång funnits men uppgifvits, så borde väl ändock ordet heta *el.
- Det tredje exemplet är rå vrå. Såsom jag i Nordisk Revy I,
114 och Altisl. gramm. § 264 antydt, anser jag såsom alldeles
säkert, att här föreligger en stam urgerm. *wra(njho. Härför
talar nämligen icke blott Sn. Eddans uppgift, att isl. ry hade
nasalvokal, utan äfven den viktiga omständigheten, att ordet
otvifvelaktigt är etymologiskt identiskt med isl. TQng (pl. rengr), sv. dial.
vräng o. d. (pl. vränger) spant (vinkelband i båt), som i Laumålets
1 Svenska riksspråkets form fil måste vara tyskt lånord, ty mot isl. pel
måste svara fæl - såsom ordet också mycket riktigt heter i fsv. -
liksom kné motsvaras af Jcnæ o. s. v. Dock är att märka, att isl. ei
märkvärdigt nog i fsv. och nysv. uppträder såsom il. - Om det ännu
outredda förhållandet mellan p och f i uddljudet jfr. Altisl. gramm.
§ 193 anm. 1.
2 Så ock Bugge, Arkiv II, 234. Kluge, Et. Wtb. s. 75 f. jämför lat. pingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
