Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
SÍtÍR1 i samma inskrift) och lämnar i oförklaradt, hvartill
kommer, att man i stället för flua (knua) väntar sig fluia (knuia)7
eftersom det i Västgötalagen uppträdande fly a (jämte flyia)
just så betecknas. Altså nödgades här runristaren att anlita den
utväg, han valt, nämligen att i öfre kanten af raden, där utrymme
fanns, anbringa en r-runa i half storlek. Härigenom vanns också den
fördelen, att i och med detsamma a-runan i ändelsen -HR blef uttrykt,
enär öfre hälften af den näst fore r stående b-runan just utgör en
a-runa i half storlek. I ualraub(a)r är sålunda b-runan att läsa dels
såsom b, dels (till sin öfre hälft) såsom a.
1 Såsom jag redan för flere år sedan i härvarande filologiska seminarium
påpekat, har man i Rökstensinskriften icke blott osynkoperadt u i
nom. sg. m. IkarilR, d. v. s. garuR (eller ggruR, men icke, såsom Bugge,
anf. st. s. 43 f. och s. 91 läser, garvr, enär dels ett isl. ggrfr, ger fr å
Rökstenen borde tecknas karbR i likhet med nabniim, -raubaR, dels ett
*garwR aldrig torde hafva existerat, såsom varande nästan outtalbart;
däremot är det af Hoffory, Arkiv II, 51, från Ramstastenen anförda ntr.
karut kanske snarast att läsa kaurt, d. v. s. ggrt eller möjligen gørt, se
Bugge anf. st. s. 146), och ack. sg. m. sunu, utan äfven osynkoperadt
i uti 3 sg. pres. ind. sítÍR (got. sitis) och kanske ack. sg. m. faikian
(isl. feigan). Att i uti sitiR icke - såsom Bugge s. 133 och s. 43
tyckes antaga - kan vara svarabhaktivokal af samma art som uti det
vanliga fsv. sitir, siter, sitær, framgår ai inskriftens former niþR, -rikRr
histR, fatlaþR (icke niþiR o. s. v.); uintur (isl. vetr) utgör intet
motbe-vis, ty dels ha vi här att göra med r och icke E, dels kan uintur
förhålla sig till got. wintrus såsom fsv» væpur: got. wiprus. -Emellertid
har nyligen Hoffory, Gött. gel. An z. 1885, nr I, s. 32 ff., af dessa
former karUR, sunu och sitiR - hvilka han med rätta anser för
osynko-perade - dragit vidtgående slutsatser, som synas mig vara i flera
afseenden oriktiga. Han tyckes nämligen antaga, att synkope af i9 u
ännu på Rökstenens tid (900-talet) icke inträdt; ehuruväl rätta
förhållandet är, att sitiR, sunu, karuR äro poetiska arkaismer, eftersom det
i prosan uppträdande niþR (got. nipjis) visar, att i prosaiskt språkbruk
i synkoperats. Men äfven om så icke vore, får man ej med Hoffory
sluta, att Volospá, hvars metrik förutsätter synkope af i och w, är
yngre än Rökstenen; ty detta påstående hvilar på det antagandet, att
synkopen inträdt samtidigt i de båda dialekter, som Volospá och
Rökstenen representera; en förutsättning, som är alldeles obevisad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
