- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
29

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

icke får utan vidare tillskrifvas en så hög ålder som
Kökstenens tid.

4. Där i urgermansk tid en nasal omedelbart efter en vokal
bortfallit. Exempel är namnet haisl (urnord. hahaisla, ack. sg.,
Möjebro) med lång vokal, af ett urgerm. *ka(ri)ho-gislozl. För

helt säkert oriktig, på hvilken fråga jag emellertid icke lämpligen kan
i detta sammanhang närmare inlåta mig.

1 Kanske snarare *ha(n)hO’(g)wisloz, ty de nordiska (gotiska och
frankiska) formerna på -isl, -ils (-isdus) med sin påfallande saknad af g
(t. ex. isl. AOisl, AðilSj fno. porils, fsv. Aernils, Rodils m. fl., se Bugge
anf. st. s. 68, min Altisl. gr. § 216, 2) torde enklast förklaras genom
antagande af en urgermansk form med gw, där enligt Sievers’ska regeln
g bortfallit, så ofta hufvudtonen legat på annan än näst föregående
vokal; bi-formerna med g (þorgils m. fl.) kunna bero antingen på
anslutning till simplex gisl eller på hufvudaksentens plats på näst
föregående vokal. För denna min mening synes den omständigheten
också tala, att former på -vísi, -vils torde kunna uppvisas, t. ex.
fsv. Roþuisl å Pilgårdsstenen (Gotland). - Samma förklaring
torde då också böra tillämpas i fråga om det felande g i
sammansättningar med -geirr, mlat. gæsum (got. *gaiza,’, jfr
Hario-gaisus o. d.), t ex. isl. Hróarr (ägs. Hroðgår), nafarr (fht. nabager,
finn. napaJcaira); detta så mycket hällre som äfven här åtminstone en
form med w torde föreligga, nämligen fgutn. Awair, fd. auaÍR (Helnæs,
Flemløse), som af Bugge (Arkiv II, 227) väl med rätta identificerats
med fht. Anager. Men man måste medgifva, att w här möjligtvis
uppkommit af u i den postulerade urnor diska formen *AnugaÍRa,R, liksom
förhållandet är i sådana fall som Bgðvildr (*Baðu-hildÍR), Bgðvarr (jfr
Herjulfr af urnord* HariwulafR, hvaraf framgår, att intervokaliskt h
bortfallit åtminstone fore synkoperingstiden; jfr. Altisl. gr. § 217 anm.).
Men då blir "bortfallet" af g oförklaradt, ty att, såsom Bugge (anf.
st.) tyckes göra, antaga, det g bortfallit fore palatal vokal, sedan det
genom denna palataliserats, är föga rimligt, enär g åtminstone i
namnen på -isl redan i urnordisk tid saknades, såsom framgår af
Möjebro-stenens ack. Hahaisla. Men att ai redan på denna tid skulle hafva
öfvergått till ei, framför hvilket då g kunde palataliseras och bortfalla
uti *AnugaiRO,R (rättare då *AnugeÍRaR\ synes mig vara ett altför
djärft och föga rimligt antagande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free