Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
icke bevisa något för nasalt uttal af a såsom första komponent i
diftong, då dels stain förekommer på Kallerup-, Snoldelev-,
Helnæs-, Flemløsestenarna, alla äldre änTryggevældestenen, och äfven å
den därmed samtidiga Glavendrupstenen, dels a på
Tryggevælde-stenens tid troligen till ljudvärde sammanfallit med a (se nedan).
2. Då en följande nasal i urnordisk tid bortfallit, är lång,
men icke kort, vokal nasalerad. Ex. a (isl. á, Snoldelev), auaÍR
(se ofvan s. 29 not, Helnæs); jfr, å något yngre stenar: þa (isl. få,
Stora Århusstenen, Hedebystenen), a (isl. á, ena Hällestadstenen),
as- (isl. QSS, got. ans) i sms. asbiurn (Sjørup, ena
Hällestadstenen), asfriþr (ena Vedelspangstenen), asulb (mindre
Gunderup-stenen), asgautr (ena Hällestadstenen). Däremot gen. sg,
hurnbura (urnord. -an, Kallerup); jfr å den något yngre
Glavendrupstenen: gen. och ack. sg, åla (isl. Ala), ack. sg. kuþa (isl.
gcföá), gen. pl saulua (isl. 8glva\ uia (isl. véa\ nom. sg. kuna.
Under sådana omständigheter kan man hafva skäl att betvifla
den fonetiska karaktären af sådana i ännu yngre inskrifter
uppträdande skrifningar som inf. stånda (ena Hällestadstenen), adv,
harþa (Asferg, men å samma sten gen. sg. tuka, ack. sg. mula),
nom. sg. hribnia (isl. Hrefna, Bække), inf. kristna (stora
Jællin-gestenen, men i samma inskrift inf. kaurua; jfr nedan om
dessa sist anförda exempel); ehuruväl man icke kan förneka
möjligheten, ja till och med sannolikheten af, att i vissa näjder
nasalvokalerna, åtminstone i vissa ställningar, fortlefvat längre
än på andra håll (jfr de högst olika ståndpunkter, som i detta
afseende i våra dagar intagas af dalmålets olika varieteter).
3. Efter nasal sakna åtminstone korta vokaler nasalitet,
såsom synes af gen. sg. SUnaR (Snoldelev), truknaþu (isl.
drukk-røøðø, Helnæs). Jfr å något yngre stenar: kuna, runaR
(Glaven-drup), konj. nafni (isl. nqfne, Års), sina, tanmaurk (isl. Danmgrk,
Jællinge), nuruna (isl. norröna, Ega), matr (tsv. mander, Hedeby).
I betraktande häraf måste det anses såsom osäkert, huruvida a
verkligen betecknar nasalt a, och detta framkallats af den
föregående nasalen i fall sådana som nom. sg. hribna (isl. Hrefna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
