Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Uno-wani m. m., Förstemann I, 1213 ff.; jfr ofvan A’leifr = ägs.
Anláf1); i händelse den äldre form tó’ft (nyisl. tott), som man
af omöjlig, i händelse Kluge (Beitr. IX, 155) har rätt uti sitt
antagande, att isL unna är *unzan af rot ans (jfr fht. pret. uns-ta och
got. ans-ts.
f t
1 0’láfr (*Un-laif-) är sålunda icke fullt identiskt med A’leifr (*An~
laif-)-, jfr. förra noten om 0*le, Ale, med hvilket ord detta
naturligtvis till sin första stafvelse etymologiskt sammanhänger, Isl. ó kan
här icke representera äldre ý (w-omljud af á), utan måste återgå på
äldre un-, 1) emedan (såsom ofvan s. 15 f. påpekats) såväl dalmålets form
Ulåv som fårömålets Eula förutsätta fsv. *Ulaver, som förhåller sig
till Olaver (Olever) liksom prefixformen u- (t. un): o-, namnformen
purir Ture: porir Töre o. d., och 2) emedan, efter hvad jag numera
(i motsättning mot Altisl.-anorw. gramm. § 74, 2 och § 79) anser,
öfverhufvud icke något isl. ó är att återföra till äldre £>, utan har
väl ^ ljudlagsenligt och i alla ställningar sammanfallit med á (så är
ock i hufvudsak Bugges mening, Arkiv II, 246), och i de fall, där
former med á (0 och med ó förekomma jämte hvarandra, har man att
antaga afljud. Oln stämmer med gr. wÅévy, gin med lat. ulna. Att
nótt har gammalt ó, framgår af den redan omkr. 1051 - altså på en
tid, då sannolikt w-omljudet af å till $ ännu icke var genomfördt (se
Gislason, Om helrim s. 41 f.) - förekommande aÖalhendingen nótt:
áttu (Gislason, Njála II, 612 ff.); också har Brenner (Literaturblatt für
germ. u. rom. phil. 1885, sp. 53), som jag tror med rätta, i fråga om
vokal samanstält nótt med fht. nuohturn. Att pret. pl. ófo icke gärna
kan hafva uppstått af výfo (váfu), har redan Sievers (Beitr. VIII, 87)
framhållit; att kornö har gammalt ó framgår af det hittills oförklarade
mht. kornen jämte Teamen, quamen (isL kvámu; Sievers anf. st.). O fö
(och sg. o/1), Jcémo (jfr gr. ßwjüioz trappsteg jämte ßaivto = Jcoma) samt
de likartade sófo (jfr lat. söpio), kóöo (jfr gr. ent-ßw-ffop.^, ßw-arpstv
ropa), óro (Gislason, Njála, II, 606 ff.; jfr gr. ÓTTS/?-FÚ\G\-ÍOV loftsrum,
Curtius, Et.5, s. 207), fsv. fornomo (jfr gr. vatfiáw: \>é/jLu)\ vroJco (gr.
ippatya), govo, vogho, äldre sv. boro (jfr gr. <pup: <pép<u), stola (se min
inledning till Columbi ordeskötsel, s. XXIV), pret. sg. fsv. trop,
Dalbymålets ot åt (jfr gr. åå-wð-y mat), dröp drap, sogg såg (jfr? gr. w</>
ansikte), logg låg (se Sv, Landsm. I, 178), pret. konj. i äldre sv. (Prytz,
Gustaf I) sotte (jfr subst. sot "hvad som afsätter sig") stå till resp.
isl. váfu (vtffo), kvámu (lat. veni), sváfu, kváðu, váru, námu, ráku (jfr
gr. tøyvufit), gáisu, vágu, báru, stálu, tráÖu, átu (lat. edi), drápu, fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
