Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
I öfverensstämmelse med terminologien i Svensk akcent II
använder jag fortis som liktydigt med ordets exspiratoriska
hufvud-akcent (på t. ex. antepenultima af d. udtale, sv. uttala], semifortis som
namn för den näst starkaste exsp. akcenten i komposita (på t. ex.
penultima af d. udtale, sv. uttala). Med enstafvighets-akcentuering
(== akc. -1) i danskan, svenskan och norskan menas de
exspiratoriska och kromatiska akcenterna på ord med samma akcentuering
som haanden, handen, bedrager; fortis plats i dylika ord utmärkes
med ’ (handen, bedrager). Med två- eller
flerstafvighetsakcentue-ring (= akc. 2) i danskan, svenskan och norskan förstås de
exspiratoriska och kromatiska akcenterna på ord med samma
akcentuering som tale, tala, och fortis plats i dylika ord utmärkes
med v (tala). Høysgaard använder i sin grammatik dessa samma
tecken för att på ord med kort vokal utmärka resp. stötton och frånvaro
af stötton (t. ex. lands och skilt), och vid citat från honom utsättas
stundom dessa hans akcenttecken. Uttrycket "stötton" användes
om the glottal catch, så väl när denna åstadkommes på en
konsonant, som när den frambringas på en vokal. Uttrycket "danskt
riksspråk" användes om den bildade klassens samtalsspråk i
Danmark. Med ett "tonlöst" ljud förstår jag ett ljud utan
stämton, med ett "betonadt" ett ljud med stämton. Tonlöshet hos
vanligen betonade konsonanter utmärkes med ett h efter
konsonanttecknet (Ih = tonlöst / etc.). Då vid citat från Høysgaard
ingen särskild skrift anföres, menas hans grammatik, och vid
citat från honom utmärker siffran paragraf, då ej motsatsen
namnes. Høysgaards stafning bibehålles. F. A. är = Høysgaards
"Förste Anhang -"; A. P. = hans "Anden Prøve -".
Uppgifter om svenskans akcentuering vid början af detta århundrade
grunda sig på undersökning af Westes svensk-franska ordbok (tryckt
1807), som har akcenttecken öfver de svenska orden.
I.
I Anzeiger für deutsches alterthum und deutsche litteratur
VII, 9 yttrar Karl Verner i en anmälan af Svensk akcent (I):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
