Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Høysgaards språk. I södra Ångermanland (Multrå) brukas
nämligen tonlöst / framför p, t, k, t. ex. i jälhpanes (interj.), halht
(adj. halt), spelhJce (sönderspjälka). Äfven i Österbotten,
Jämtland, Härjedalen och Helsingland finnes i förbindelsen It tonlöst /.
Lillsällsmålet i Härjedalen har tonlöst m, n, ng mellan tonlös
vokal och tonlös explosiva, t. ex. i jaxmhten1 (jämten), iænht
(inte), vaænghke (vankar), saænghke (sankar), Se Lundell: Sv.
landsm. I, 30 f., 71 med noten samt Blomberg:
Ångermanländska bidrag s. 30 ff. Också i norska mål finnes tonlöst / framför
tonlösa konsonanter: "i Nordenfjeldsk og det nordl. og nordvestl.
Søndenfjeldske foran t, i Nordre Bergens stift ogsaa föran andre
stemmeløse konsonanter" (J. Storm i Norvegia I, 91). Liksom
således det nuvarande danska riksspråket och Høysgaards språk
sakna stötton i stærhJc, emedan dess r liksom i det nuvarande
rspr:s frhykt är tonlöst, så saknar Høysgaard stötton i folhk,
emedan / var tonlöst liksom i det nuvarande Yspr.sßhette och i
svenska och norska landsmåls spelhke, salht.
Men ehuru i Høysgaards språk de vanligen betonade /, m,
n, ng, j ljudlagsenligt blefvo tonlösa framför tonlöst ljud, och
samtidigt förlorade stöttonen2 i de fall, där en dylik väntas,
uttalades de i ofvan nämnda fem fall med stötton och därför
utan tvifvel äfven med stämton, efter som i ord med kort vokal
den efterföljande konsonanten i danskan måste vara betonad, för
att stötton skall kunna frambringas (jmf. nys.s ofvan). Såsom
jag tror, är stöt- och stämton i dessa fall att förklara genom
analogi-inverkan eller systemtvång. Utan tvifvel har man att
antaga, det den äldre danskan en gång hade betonade l, m etc.
framför tonlösa konsonanter, och då fanns intet hinder för
stot-tonens frambringande. Då nu t. ex. så väl månd och al som
1 Den tonlösa vokalen betecknad med x.
2 Här förutsattes således, att stöttonen är äldre än den tid, då Z, m etc.
blefvo tonlösa, mot hvilket, så vidt jag vet, intet strider, men man
behöfver naturligen därför icke antaga, att stöttonen är nogot i danskan
och de nordiska språken öfver hufvud ursprungligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
