- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
53

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

sådana imperativformer af likartade verb som: hjelp, elsk etc.:
stöttonen kändes såsom med nödvändighet tillhörande formen,
efter som den fanns i en så stor mängd likartade imperativer:
smæld, hæng, læg, red etc. (jmf. t. ex. § 219).

Ofvan framställda åsigter bekräftas i viss mån af följande
förhållande. Ehuru Høysgaards språk saknar stötton i ord sådana
som drift, skrift etc., efter som de hafva kort vokal + tonlös
konsonant, så har han stötton i de neutrala adjektivformerna
lávt (19), stivt1 (282), brávt (283)ochd#ttf (283) af lav etc. äfven
som i genitiven livs (428 etc.). Detta öfverensstämmer i
hufvudsak med hans uttal af pant2 etc. utan, men af sändt etc. och
mands etc. med stöttou: lavt och livs hafva bibehållit stöttonen
samt sitt betonade v (och ej låtit det öfvergå till f), påverkade
af lav, liv, liksom jag antagit, att af liknande orsak stöttonen
och betonadt n bibehållits i sändt, mands. Skillnaden är blott
den, att skriften eger olika tecken för den betonade och
tonlösa labiala frikativa (v och f) men icke för den betonade och
tonlösa nasala dentalen (n). Høysgaard har för öfrigt äfven
själf insett, att i ord sådana som bravt stöttonen stod i ett visst
samband med uttalet af frikativan med stämton. I § 283 (genom
tryckfel står § 268), där han försvarar skrifningen och uttalet
haft* (af have), säger han nämligen: ,/ og v ere saa nær
beslægtede bogstave, at, naar man skriver havt, saa læses dog

1 Men F. A. 1983 stivt utan stötton.

2 En olikhet finnes däri, att pant etc. i det äldre språket haft, men
skrift etc. äfven där saknat stötton, beroende därpå att den näst efter
vokalen i pant följande konsonanten fordom varit betonad, under det
att / i skrift var tonlöst.

3 Man skulde kanske hafva väntat, att i öfverensstämmelse med part.
spilt etc» och lávt (af lav) v-ljuå och stötton funnits i haft, emedan
det borde hafva påverkats af have, och part. sådana som lært med
stötton. Uttalet med /-ljud och frånvaron af stötton äro dock ej
synnerligen påfallande i en form af detta sedan gammalt oregelbundna
verb. Haft hade kanske /"-ljud länge fore tillämpandet af här
diskuterade ljudlag och analogi-påverkningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free