Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
sammensatte med fraskillelige Partikler eller andre Ord, som
lade forklare sig for sig selv, beholde gierne Toneholdet paa den
første Stavelse. F. Ex. Forstad, Indgang, Udgang, Forhuus,
Bog-stoel, Bagdeel etc." Baden yrkar s. 263, att paaføre etc. i vars
skola användas som en amfibrakys, men att detta bruk stred
mot dåtidens vanliga uttal, framgår af hans efterföljande
anmärkning: "i nyere Tider har en falsk Udtale giort saadanne
Ord som paaføre, modsige, uvisse, Uvished etc. til Dactyler,
hvilket nogle magelige Digtere have fundet deres Eegning ved
at beholde i Vers. Jeg mener, vi bør søge at føre begge tilbage
til den gamle Brug–––-." Jmf. äfven Høysgaard § 497.
Se Svensk akcent II, 359 ff. om den frågan, huru fortis
läge på senare kompositionsleden språkhistoriskt är att uppfatta.
III.
C. F. Bruun,1 S. Broberg,2 S. Grundtvig3 (och L. L.
Hom-mel)4 hafva meddelat regler för bruket af stötton på senare
kompositionsleden i nuvarande danskan. Dessa kunna hufvudsakligen
sålunda sammenfattas.5
I. Saknar första konipositionsleden fortis, erhåller ordets
fortisstafvelse stötton, t. ex. andra stafvelsen af forlade,
bekvemmere, uskadelig, mistænksom.
IL Har första kompositionsleden fortis, gälla följande regler:
1 Om Bogstavlydenes Længde i danske Ord (Horsens 1883) s. 23 ff.
2 Manuel de la langue danoise (Kph. 1882) s. 70 fi.
3 Anf. skrift s. 113, 117 f.
4 Tidskr. f. Phil. og Pæd, VIII, 30 f.
5 Jag vill särskildt framhålla, att jag vid meddelandet af dessa regler
uteslutande följt de anförda grammatici. Yid uppställandet af reglerna
äfven som vid deri följande undersökningen tages naturligtvis icke
hänsyn till sådana ord, som af ljudfysiologiska skäl alltid måste hafva
stötton, d. v. s. ord, i hvilkas fortis- eller semifortis-stafvelse kort
vokal efterföljes af tonlös konsonant*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
