Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
har då i samma ord båda de i det äldre språket möjliga
lägena för fortis reflekterade (jmf. i svenska dialekter frimurare
och rspr:s frimurare). När skomager (enligt Broberg) hälst och
gjæstgiver (enligt Bruun) uteslutande få stötton, öfverensstämmer
detta förträffligt med det ännu i svenska rspr. och i norskan
brukliga uttalet skomakare, skomager samt med den i vissa
trakter af Sverge använda akc. gästgifvare, Westes gästgifvarordning.
Som nämndt uttalar H. med stötton senare
kompositionsleden af ord på -ig (oftast) och -lig, när denna icke brukas som
enkelt ord, hvilket åtminstone delvis öfverensstämmer med det
nuvarande språkbruket. Det synes vara obestridligt, att detta står i
kausalsammanhang därmed, att dylika ord mycket ofta haft eller
ännu hafva fortis på andra kompositionsleden (se ofvan s. 69 f.).
Frånvaron af stötton hos H. i mærkværdig etc., hvilkas senare
sammansättningsled brukas som enkelt ord, förklaras af påverkan
från motsvarande simplicia ’(værdig etc.; till någon del kanske
äfven af fortis - fakultativa - läge på första
kompositionsleden). Troligen äro hans ubrugelig, urimelig etc. utan stötton
att förklara på enahanda sätt (jmf. s. 70). Äfven i andra
adjektiv har likartadt analogi-inflytande gjort sig gällande. Ehuru
H. hade fortis hällre på andra än på första stafvelsen af ulig
(se s. 63) och utan tvifvel ock på pl. ulige (dock förekommer
ulige äfven med akcenttecken på antepenultima 25 etc.), så saknar
senare kompositionsleden af ulige stötton (21, 25 etc,), säkerligen
påverkad af det enkla lige.
Efter denna undersökning torde det ej vara tvifvelaktigt,
huru uttalet af indkgene etc. bör bedömmas. Uttalet Indhegne
med stötton på penultima beror på äldre indhegne; Indhegne
utan stötton på penultima åter på äldre Indhegne. Af utredningen
s. 60 och 63 veta vi nämligen, att sammansatta verb, som nu hafva
fortis på första stafvelsen, under J 600-talet och ännu under
1700-talet ofta fingo denna akcent på senare kompositionsleden. Och
när man i det nuvarande rspr. gärna har stötton på dylika verb
men däremot icke på senare kompositionsleden af t. ex. sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
