Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar om dansk akcentuering (A. Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
skildt emedan intet danskt lexikon finnes, som angifver det
nuvarande riksspråkets användning af stöttonen. Det är vidare
troligt, att, när en uttömmande utredning af akcentueringen i
danska rspr. och i de danska bygdemålen en gång föreligger,
någon af de ofvan framställda meningarna kan tarfva
modifiering-Dock vågar jag tro, att de i allt väsentligt skola äfven då visa
sig vara riktiga, och såsom resultat af denna uppsats torde kunna
antecknas:
L 1. I Høysgaards språk tillämpas följande regel: ord, i
hvilka man väntar stötton, sakna denna, när de efter
kort vokal hafva någon af ljudförbindelserna Z, m, n,
ng eller ; (d. v. s, en under vanliga förhållanden
betonad frikativa 4~ tonlös konsonant: mælk, pant etc. (jmf.
Grundtvigs anf. arb. 131 och Karl Verner anf. ställe).
Orsaken härtill var den, att dessa fri kativor i den nämnda
ställningen blifvit tonlösa genom partiell assimilering med den
omedelbart följande tonlösa konsonanten, liksom i danska rspr.
ord med kort vokal + r + tonlös konsonant hafva r tonlöst
och sakna stötton (skarp etc.)-
2. Från ofvan uppställda regel göra följande ord undantag:
a) enstafviga genitiver (mands etc.) b) enstafviga adjektiver
i neutrum, äfven när de brukas som adverb (sändt etc.) c)
enstafviga participier (soIt etc.) d) enstafviga imperfekter (hjalp etc.)
e) enstafviga imperativer (refs etc.).
Dessa ord fingo stötton och hade den näst efter vokalen
följande frikativan betonad. Analogi-inverkan och systemtvång
hafva vållat, att de icke varit underkastade den under 1.
anförda lagen.
3. Under det att de under 1. och 2. uppställda reglerna
gällde för Høysgaards språk (han var född på Jutland), hade
den samtidiga köpenhamnskan, liksom nu, stötton i ord med kort
vokal -f- l + tonlös konsonant, och efter all sannolikhet äfven i
ord med kort vokal -f- m, ny ng eller / -|- tonlös konsonant.
Man kan därför icke draga den slutsatsen, att stöttonen skulle
Arkiv for nordisk Filologi III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
