Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han ock hon (August Schagerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
däremot Schmidts sammanställning i Vocalisnms II, s. 422
(se äfven Ph. Bersu, Die gutt. u. ihre Verbind, mit v im
lat., s. 180) af hann med grek. xijvog, hvilken likväl icke
förklarar saknaden af neutr. ock plur. på nordisk botten.
Under de sista 10 åren ha därjämte tre svenske
språkmän yttrat sig i frågan. Med berättigadt förkastande af
äldre teorier har A. Kock i Nord. Tidskr. f. Fil. K E. III7
s. 252 f., sökt bevisa, att han, hon ej äro arf från en
samgermansk eller förgermansk språkperiod, utan en specielt nordisk
nybildning, utgången ur ackus. fann, få, som skulle ha
öfvertagit nominativens funktion ock sedan suksessivt genom
en serie analogibildningar efter mönstret af adjektivböjningen
redan i förhistorisk tid ha utvecklat de i literaturen mötande
kasusformerna. Samma uppfattning synes Kock ännu
fasthålla i sin skrift Om några atona, s. 11 f., i Bidrag till svensk
etymologi, s. 63, samt i Studier öfver fornsvensk ljudlära I, s.
206. Att en sådan bildningsprocess är omöjlig, vill jag visst
icke påstå, men kan ej hålla den för sannolik, hufvudsakligen
af följande skäl:
1) Den af Kock antagna öfvergången från f till h i
ak-sentlösa ord, en ljudlag, med hvars sanning hans förklaring
står eller faller, är långt ifrån bevisad för de nordiska
språken i allmänhet, om den också tyckes gälla för färöiskan;
jfr härom Schagerström, Yätömålet, s. 64, 65, 85.
2) Det är vanskligt att antaga en förhistorisk serie af
delvis tämligen komplicerade analogibildningar (t. eks. med
afseende på hón ock Jiánum) hos ett ord, som redan i de älsta
handskrifterna framträder fallbildadt med alla former jämsides
i full användning ock som just i sin egenskap af ett flitigt
användt personalpronomen bör ha haft ett skydd mot
analogiens nedbrytande makt.
3) Man borde kunna vänta, att ackus. fann, få, likaväl
som de ur dem härledda hann, hón ock samtidigt med dessa,
skulle uppträda med nominativ funktion, men däraf ser man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
