- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
138

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han ock hon (August Schagerström)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Arkiv III, s. 12) samt den suffigerade artikeln ock
mediopas-sivet. Om således det förutsatta *haiwnaB i öfrigt uppfyller
fordringarna på en antaglig hypotes, får det icke förkastas
endast därför, att det icke hittats inom något annat germanskt
språk, allraminst då man, huru hann ock hon än må förklaras,
måste erkänna, att de nordiska språken gått sin egen väg
vid skapandet af detta ord, som icke utan antagandet af
komposition eller analogibildning kan härledas från något af de
Pronomina, som eljest på det germanska språkområdet fungera
i 3dje personen.

*HaiwnajR utgår från ett urnordiskt substantivum ^haiwa,
likasom got. aiweins utgår från subst. aiws, triveins från triu.
Detta *haitva, analogt med Bøstenens hlaiwa, förhåller sig i
vokaliskt afseende till got. heiwa-, nord. hwa (hvarom se
Noreen, Beitr. VII, s. 443) som got. hnaivs till hneivan, got.
saivs, snaivs till germ. sivo, snivo, germ. slaiwo, fraiwo, maiwo
till slivó, frivó, mivö (Noreen, Beitr. VII, s. 438 f.).

Stamformen haiwa (vid sidan af haiwi, hvilka bägge
former möjligen framgått ur en äldre böjning *haiwO, *haiwaR\
jfr Noreen i Arkiv III, s. 14, 15) hus, hem, familj, utdöd i
det isländska literaturspråket, kvarlefver ännu i fornsvenskan
under formen ha i has’kaper (jfr Noreens Grammatik § 88, 3
isl. va, sal, sM, Bugge Arkiv II, s. 207 f, áryvar1) samt fsv.

Såsom singularis till detta ord uppfattar jag det isl. ái. Jag tror
nämligen ej, att detta ord bör sammanställas med got. awo, lat. avus (se
Noreens Grammatik § 223, anm. 1), hvarigenom vokalens längd i det
isländska ordet blir svårförklarlig, utan vill häldre identificera det med
grek. at Fwv. Diftongen ai öfvergick på nordiskt område till á fore
w, ock ändeisens ö tänker jag mig ha bibehållit sin längd ock
ekspi-ratoriska aksent tämligen länge, så att det ännu under den tid, då
andra ö i ändelser öfvergingo till a9 bevarade sin o-kvalitet ock
därigenom förorsakade utstötning af det föregående w. Jfr. härmed isl.
páij hvars sammanhang med det lat. ändelsebetonade pävönis på sådant
sätt blir lätt begripligt. Lat. avus, got. awo motsvara däremot isl. afi,
farfar (medan isl. afi man är det got. aba).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free