Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förklaring af några nordiska ord (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ring försiggått i stafvelse utan fortis, under det att den uteblifvit
i stafvelser med denna akcent. Så har t. ex. efter
vokalutstöt-ning nt assimilerats till t(t) i de ofte oakcenterade mitt, sitt, f itt,
eitt liksom i ultima &£ taket, ehuru nt bibehållits i vant (afvanr) etc.
På liknande sätt har labialiseringen öfverförts från den följande
konsonanten till föregående vokal i fsv. och fd. ortnamn på
-(hjem: Istreem, Istrum etc., men blott i stafvelser utan fortis.
I fsv. och fd. öfvergick *nef till *nem af samma orsak
som i isl. nefa till nema. Men i det östnordiska
språkområdet (på en tid, då fsv. och fd. väsentligen utgjorde
en språkenhet) påverkade det negativa *nef med nasaleradt e
det positiva ef så, att äfven detta senares vokal blef
nasale-rad. Dylikt öfverförande af nasalering från ett ord till ett
annat har försiggått i Elfdalsmålet i Dalarna, då, såsom Noreen
anf. uppsats s. 21 antager, det personliga pron. wfö (isl. vif)
Vi* och dess biform wir (isl. vér) cvij, båda med nasaleradt i,
antagit nasaleringen genom påverkan af det motsvarande
possessiva pron. uer (wer, isl. órr) Vår5, där nasalvokalen är
ursprunglig. Inverkan från ett ord på sin motsats såsom i *nef -
ef förekommer äfven armars. Så har t. ex. ägs. mycel tidigt
fått y genom påverkan af lytel (Sievers, Beitr. 9, 198), nyisl.
fjær (komparativuns af fjarri) har bildats (äldre språket har
firr) efter komp. nær(r); iarfneskr har danats åtminstone
delvis efter himnesJcr (Sievers, Beitr. 5, 68 noten) etc. Om
de portugisiska nao (nej, af lat. non) och sim (ja, af lat. sic)
se Bidrag s. 23. En påverkan af *nef på ef omöjliggöres icke
däraf, om till äfventyrs det förra ordet mindre ofta användes
än det senare. Ty ehuru de oftast förekommande orden och
formerna lättast utöfva inflytande på andra, har man
tillräckligt många exempel på motsatsen. Jag påminner blott t. ex.
om dat. hvem, som i nysv. utträngt öfriga kasus af detta
pronomen.
Sedan på detta sätt ef fått nasalvokal, öfvergick dess f
till m efter samma lag som i nef(a) - nem(a), och man fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
