189 (Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ána-sótt (L. Fr. Leffler) - Om overgangen é - je i islandsk (Björn Magnusson Ólsen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock tolkat med förfädernas - regelrätt bort öfvergå i fno. Denna
form måste antagas hafva varit alldeles föråldrad på Snorre
Sturlesons tid, hvarför denne ej förstått rätta betydelsen af ordet, utan
fattat det som ett nomen proprium synonymt med Aunn. I följd af
denna misslyckade etymologisering har konungens namn i
prosastycket fatt dubbelformen „Aunn eða Ani.“

Det förtjänar till sist att påpekas, att denna gamla genetivform
ána är en nödvändig förutsättning för förklaringen af
nominativformen ái, hvilken senare form[1] har uppstått genom analogi ur den
förra (ái: ana = gumi: gumna)[2] vid sidan af den gamla
nominativformen awi, som äfven fortlefver i fno. afi. Enligt min mening
äro altså afi ock ái samma ord, som till form ock betydelse[3]
differentierats till tvänne.

London juli 1885.

L. FR. LEFFLER.

Om overgangen é–je i islandsk.

Når man sammenligner det islandske sprog, således som det
nu tales på Island, med oldsproget, falder det straks i øjnene, at
medens konsonanterne i de fleste tilfælde har holdt sig særdeles
godt, er hele vokalsystemet blevet forandret. En ny kvantitetslov
er brudt igennem, og de vokallyd, som i oldsproget væsenlig kun
adskilte sig ved deres kvantitet, er nu blevne kvalitativt forskellige.
Betragter man udviklingens to yderpunkter, ser det ud som om
hele vokalsystemet havde gjort et umådeligt spring, som om der
lå en bred afgrund mellem det gamle og det ny.

Det vil i fremtiden være videnskabens opgave at forklare
dette spring, at fylde denne afgrund, eller med andre ord at vise,
hvorledes og til hvilken tid overgangen er gået for sig, og det vil
ingenlunde være nogen let opgave. Vel har man islandske
sproglige mindesmærker fra alle tider, fra oldtiden helt ned til nutiden.
Men vanskeligheden ligger i, at den traditionelle skrivemåde som
oftest dækker over de forskellige overgange, som vokalerne har

[1] Noreen i sin förträffliga Altnordische Grammatik I (§ 223 anm. 1)
lemnar denna form oförklarad.
[2] På samma sätt har väl pái uppstått ur genetiven *pána (lat. pavonum)
[ock lé m. *léna?].
[3] Enligt Rígsmál betydet ju afi stamfader i andra led, ái i tredje.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1886/0193.html

		Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 / 189 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|