Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
hét á Háleygi
sem á Hólmrygi;
ogir Eydana
stob und árhjálmi;
sá skulle enligt Sievers’ theori de udda versraderna tillhöra
D-typen, under det att de jemna för alliterationens skull
borde hänföres till C-typen. Det torde dock vara alldeles
uppenbart, att ett naturligt och okonstladt uttal af de
tre-stafviga ord, som afsluta dessa versrader, kräfver en för dem
lika och gemensam betoning, så att de alla böra hafva ictus
på första och biton på andra stafvelsen. Att uttala t. ex.
Háleygi enligt schemat _?_ j_ ^? men Hólmrygi enligt schemat
-’- l ^L ^ vore tydligen endast en eftergift åt en förutfattad
mening. Vi antaga således i motsats med Sievers, att
hufvudstafven icke ovilkorligt är fäst vid versradens första ictus,
utan äfven, om än mera sällan, kan tillhöra hennes senare
takt; äfvensom att jemna versrader, som sluta på ett
hufvudstafven innehållande trestafvigt ord, böra räknas till D-typen.
Dylika i Atlamál befintliga verser, t. ex. l8 es váru sannráðnir,
84 unz f otti fulldrukkit, 136 reif a glóðrauðu m. fl., hvilka iSievers’
schematisering hänförts till C-typen, tillhöra således rätteligen
D-formen*.
Å andra sidan kräfver den naturliga ordbetoningen, att
man icke till D-typen räknar andra verser än dem, som
sluta på trestafviga ord. Sievers har i nyssnämda textaftryck
af Atlamál på mångfaldiga ställen hänfört med tvåstafviga
ord slutande versrader till D-typen, hvilka uppenbarligen,
såvida den naturliga ordbetoningen skall komma till sin rätt,
äro att räkna till E-formen (oftast till typen E 2).
Gränsskil-naden mellan E2 och Dl, som Sievers anser vara så vansklig
1 Det är för öfrigt ingalunda en o vigtig formsak, om man hänför
dylika versrader till den ena eller andra vexeltypen. Ett tydligt
exempel härpå visar oss den ofvan anförda versen Atlm. 84, som
endast får sin rätta mening, om han reciteras efter D-typen. Läses
han efter C-typen, måste åhöraren ovilkorligen uppfatta orden som
om der stode unz pótti full drukJcit, hvilket ger en helt annan mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
