- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
229

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag till svensk namnforskning (Magnus Lundgren)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

Plogh VI, 233; m. m. Redan tidigt träffar man bland nordiska
personnamn sådana, som egentligen utgöra tillnamn. Svenska
exempel härpå äro: Apullægardh Sv. Dipl. IV, 105; Bloma SEP
n. 1028; JBökilöf Sv. Dipl. II, 165; Kröker Sv. Dipl. ny serie II,
652; m. m.; Skalle (Bændi Skallæsun Vestgötalagen IV, 13).

Det kunde vid ifrågavarande namns förklaring äfven legat
nära att tänka på fågelnamnet lom, isl. lómr; djurnamn äro
ju särdeles vanliga både som tillnamn och egentliga namn.
Då jag emellertid ej träffat någon form af detta ord med
vokalen u, har ofvanstående härledning synts mig mer sannolik.
2. Ouagus. Denna latiniserade namnform träffas Sv.
Dipl. I, 287. Strax förut i samma diplom förekommer
ortnamnet Ouaxthorp, nuvarande Voxtorp i Småland, hvilket
tydligen innehåller genit. af nämnda personnamn. Jag ser i
detta en sidoform till Ofegher. Bugge förklarar, Forsaringen

s. 25, det på flere runstenar förekommande ufakE såsom ett
/ t

Ufagr eller Ofagr, biform til sistnämnda namn. Att / inuti

namn kunde öfvergå till v visas af det jämte -fast särdeles
ofta uppträdande -väst. o i nuvarande Voxtorp synes
ådagalägga, att senare ledens vokal varit lång; jfr Elof, Olof. I
ortnamnet Ovabærgha, nu Oberga, Småland, SEP n. 2 149, synes
ingå ett Ove, antagligen förkortning af Ovagh.

3. Vthain. För detta underliga namn, som träffas Sv.
Dipl. III, 88, föreslår jag, ehuru med tvekan, följande
förklaring, ih kunde, såsom äfven i andra fall, stå för dh; i
handlingen i fråga skrifves visserligen i allmänhet dh, d’, dock
förekommer där Göthe, hvilket väl skall beteckna Godhe, samt
Gtitleuus, Gutuastir, Gutrun, där t utan tvifvel står för att
utmärka samma ljud som dh. Namnet kan då vara en
sammansättning af det nekande u- med en motsvarighet till isl.
dáenn död. Efter vokal, ehuru denne egentligen tillhör
föregående sammansättningsled, kan d hafva öfvergått till dhl

1 Docenten A. Noreen fäster min uppmärksamhet på, att dh här kan
vara bibehållet från urnordisk tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free