Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologiska bidrag (Evald Lidén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Det yngre nordiska jo (jåkande svar på nekande fråga) har icke
anträffats i den gamla literaturen, men ingen anledning finnes att
misstänka det för att vara lånord. Det förutsätter isl. */o, hvilket måste
hafva haft en sidoform */$, enligt hvad nyisl. ju (ju ju) oeh
dalmålets former gifva vid handen. - Hvad ofvan anförts om
användningen af ja, gäller äfven om jo, och bevarandet af dess j- kan
tillskrifvas samma orsak: iteration och enklis.-Beträffande
förhållandet mellan vokalerna i *jö och *ju anser jag *jfö såsom
kompromissform af *jö och *j$, *jð och */$ såsom båda uppkomna
genom förkortning af */ö, med vanlig vexling mellan Ö och u i
obetonad stafvelse. Jag håller nemligen *jö för att vara den
ursprungligaste formen, och, ehuru jag inser sakens vansklighet, då ordet
icke synes återfinnas i andra germanska språk, gissar jag, att det
är till formen parallellt me dfsv. so, got. swo så, till betydelsen från
början dermed identiskt1; jfr. skr. jyfit, adverbiell ablativ, <ieu. *jod.
Jfr. med hänsyn till betydelseutvecklingen fr. si jo = lat. sic.
Implicite återfinnes dock kanske det ponerade isl. *jö *ju
uti jur, som träffas två gånger i den gamla isländska literaturen, i
det yngre språket alltid dubbelt: jur-jór, jir-jór - alla med
bemärkelsen ’jo’. Likbetydande är jaur, som råkas fyra gånger. Det i
dessa ord ingående suffixet -r (-ur) fins äfven i fht. nu-r-á (=
nuá, nu) ’nun wolan’ och já-r-á (járåjå, j aria) ’interj. des
schmer-zes u. der freude’ och är förmodligen identiskt med grek.
cÍQj $a (jfr. | §a sannerligen = isl. j or jo, förvisso)2.
fht. jauh, yngre Joh (förkortadt af *joh<jauh, jfr. fht. doh: got.páuh)
samt fsachs. Jak, alla i betydelsen ’och’, bildade genom suffix (ieu.
*-qe = lat. -que, gr. re, resp. ieu. *-ge = gr. fe). Om jah jfr. Kluge,
Paul’s u. Bräune’s Beiträge X, s. 444.
Äfven andra kasus af stammen jo fungera i betydelsen ’ja’.
Så tycks lit. je, gr. y (3j þa-, se Bzzb. Beiträge X, s. 204) vara en
gammal instr. (ieu. *jé; vore got. *jé, jfr. swe, pe). - G-ot. jai är en
bildning af samma art som gr. vai^ xai, al (si), osk. svai (si), vidare
kanske isl. nei, ågs. nå nej, utan tvifvel ock got. sai ecce (trots
Osthoff, Paul’s u. Bräune’s Beitr. VIII, s. 311 och Ho l th aus e n,
Kuhn’s Zeitschrift XXYHI, s. 284); nei : got. ne = jai : ^ = sai :
fht. se] o. s. v.
d (Anm. vid korrekturläsningen.) Jag har sedan funnit mht. jo
’fürwahr’ (Walther von der Vogelweide) och anser derför den
ofvan antagna urgerm. grundformen *jo fullt säker.
>a Samma åsigt antydes af Persson, Studia Etymol., s. 96 (Upsala 1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
