Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologiska bidrag (Evald Lidén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ját(t)a.
Det isländska verbet j åta, játta, fsv. täta, zæta, zatta,
j åka är icke, så vidt jag vet, till sin bildning förklaradt. Det
motsvaras i fornhögtyskan af gi-jazan (pret. gz-jåzta\ mht. jåzen
j åka. Detta utgår, såsom synes af biformen gi-jaezan, från ett
ur-germ. *jå-atjon,. hvilket är bildadt på *Jå ja liksom mht. juchezan,
nht. jauchzen på mht. juch och som nht. ächzen på ach o. s. v.
Nordiskt skulle *jc/Latjon ljudlagsenligt blifva *dßfa, men genom
association med ja stördes den regelbundna utvecklingen, så att
slutresultatet blef isl./áAz, fsv. täta, iæta, - Men härvid förblifva de isl.
och fsv. biformerna med // obegripliga. Detta hänvisar på äldre ht.1
Om jemte eller i stället för urgerm. *jáatjon poneras ett *jah-atjon
af ett enligt min mening tvifvelaktigt *jah im mo, blir visserligen //
klart, men då återstår likväl en annan omständighet, som kräfver
sin tydning, nemligen det ifrågavarande verbets många
betydelseskiftningar i fornspråken, - skiftningar, som icke otvunget låta härleda sig
ur en grundbetydelse ’jåka’. Deremot vinner både detta förhållande
och det långa / en tillfredsställande tydning, om min åsigt befinnes
rigtig, att isl. játta är identiskt med fht. jihtan < urgerm. *jihtion,
bildadt på *jihti-z (fht. jiht\ verbalabstraktum till *jehon (fht. jehan,
fsachs. gehari). - Sammanhanget tänker jag mig sålunda: urg. inf.
*jihtion > urnord. (efter j-bortfallet, synkopen af mellanvokalen och
öfvergången af i till e framför h] *ehta, efter brytningen *jahta >.
isl. játta, fsv. zatta; likaså pret. 1. pers. sing. urg. *zhtz’t)o>* urnord.
*ehta > *jahta > isl. játta. De former, som ljudlagsenligt i
isländskan skulle hafva vokalen /, t. ex. 3. pers. sing. pres. ind. *étier, eller
vok./ø’,21. ex. 1. pers. plur. pres. ind. *jóttom, hafva utträngts af former
med vokalen já. Jfr. den fornsvenska presensböjningen: sing, hialper,
plur. hialpum, hialpin, hialpa i stället for: *hiolp, *hilper, *hilper,
*hiolpum, *hilpm, hialpa. - Här förutsattes, att förbindelsen i-\-h
öfvergick till e-\~h så tidigt, att inf. *ehta kunde brytas till *jahta,
játta, lika så väl som cas. obl. *sehta genom brytning blef fsv. siatta,
siætta sjette. Att detta är möjligt, bevisas deraf, att den ana-
1 Nynorska dialekters jäkta utgör väl en bekräftelse af detta
antagande; jfr. nynor. okta (isl. otta), ægt (isl. ett), ogte (isl. otte), lægt
(isl. hlátr) m. fl. (Aasen, Norsk Ordbog).
2 Om brytningen af e till jo (ej j g) se Bezzenbergers Beiträge XI, s,
191 noten (Noreen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
