- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
91

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

ordet i fsv. dialektiskt hade långt a i första stafvelsen (se
Studier II 422). Så äfven aaiprep. ’åt’ (278, 14; 278, 28) och
aat infinitiv-märket ’att’ (278, 13 etc.; 6 ggr). Att prep. at i
fsv. hade långt a, framgår så väl af ny sv. åt med å (ej a)
som af den i fsv. hskrr. ofta mötande skrifningen aat (se
Studier II 394, 406), och att äfven det med prep. at
ursprungligen identiska infinitiv-märket at i fsv. kunde hafva långt a,
bestyrkes genom den nysv. formen å (jämte att) af detta ord:
det är lätt å göra etc. (numera skrifvet men ej uttaladt
och göra etc.). Om Noreen (Orddubbletter 45) har rätt i sitt
antagande, att på urgerm. ståndpunkt de korta rotvokalerna
i enstafviga ord förlängdes, så är just ät ’att’ den relativt
älsta formen, nysv. att (med a, ej å) den yngre. Oppinbaar
(278, 1), oppinbaart (277, 23) angifva, att ändelsen -bar i fsv.
hade långt a (Eydqvist V, 74 upptar icke något annat fsv.
ord på -lar än opinbar), och detta bekräftas af de på
1500-talet mötande vppenbårlige (Samlaren för 1886 s. 61),
oppen-iårelsse (ib. s. 54) med å (ej a). Det långa a i opinbar
förklaras däraf, att tyskan, hvarifrån ordet lånats, har a (mht.
offenbar, offenbärlich; utan tvifvel hade äfven det mnt.
open-bar, openbarliJcen långt a).1

I vår hskr. finnes alltså aldrig någon enda gång
dubbel-skrifven vokal eller w i rotstafvelsen godtyckligt användt
i st. f. enkelskrifven vokal eller u. Ty som godtycklighet
kan icke häller Wm (277, 22), prepositionen "om", räknas.
Stort W i st. f. stort U i detta, en sats begynnande, ord
förklaras nämligen däraf, att man i handskrifter i dylik eller
liknande ställning stundom "för större prydlighets skull" brukar
en ovanlig bokstafsform; jmf. den ofta mötande skrifningen
Gwz i st. f. Guz såsom första ord på nya afdelningar i Birgitta IV

1 A (ej a) i nysv. fruktbar, uppenbar etc. är snarast att förklara af
senare tysk påverkan (jmf. fruchtbar etc.) men kan möjligen äfven
bero på tidig vokalförkortning i relativt oakcentuerad stafvelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free