- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
93

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

alltså uttalat skipat, talådhe, liksom man ännu i de anförda
forn-artade bygdemålen har liva 4lefa’, duga ’duga’, witå Veta’ etc.
Man har vidare uttalat æru, viku etc. med slutet (ikke öppet)
tø-ljud, och en välkommen bekräftelse härpå lemnar vårt
nuvarande rspr. I detta uttalas nämligen ännu i dag ü såsom
ändelsevokal med slutet w-ljud, ehuru kort u i rotstafvelsen
är öppet, och som bekant har vårt nuvarande rspr.
ändelse-vokalen u endast i sådana ord, som i fsv. hade kort
rotstaf-velse: salubod, af furu, Falu1 grufva, huru etc. med slutet
^-Ijud liksom bur, ut etc. i motsats till füll, rutten etc. med
öppet u.

Men ljuden å och slutet u måste i ändelsen liksom i
rotstafvelsen förutsätta äldre á och w, och man har alltså i fsv.
en gång uttalat skipat, tälädhe etc., orú, víku etc. Huruvida
i vår hskr. ändeisens å och slutna u i skipat etc., vikw etc.
ännu voro långa, eller om de redan hade förkortats, är ovisst
och för hufvudfrågan likgiltigt. Troligen voro de redan
förkortade.

Äfven i flera andra ungefär samtidiga skrifter finner man
ganska ofta w såsom ändelsevokal omedelbart efter kort
rot-stafvelse, liksom detta tecken brukas i rotstafvelsen för att
utmärka slutet tø-ljud, under det att w blott undantagsvis
någon gång brukas som tecken för öppet (kort) tø-ljud. Så
t. ex. i Mattheus’ evangelium af Grustaf I:s Nya Testamente,2
där man läser icke blott ttv (du), tiwfftvana, liws, nw, bwrit,
iomfrw; liwngeeld, twngomål (med förlängning af u framför ng),
förwndradhe, kwnde (’kunde’; u förlängdt framför nd\ mwn
(’mun’ med ü liksom dialektiskt i fsv.; se Studier II 396),
hustrwr (af hustru) etc. utan äfven gatwnar (bl. 4 s. 1),
gatw-Jiörnen (ib.), hwrw (bl. 4 s. 2 tre ggr.), Jiurw (bl. 13 s. 1),
stighw (impf, ’stego’; bl. 9 s. 1; bl. 10 s. l etc.), nakwdher (bl.
18 s. l etc.; jmf. isl. nyTcvifr).

1 Dock väl Falun med öppet u framför konsonant.

2 Denna skrift har i sina olika delar något olika ortografi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free