- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
104

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några germanska pronomen (Evald Lidén) - - III. Ett nord. demonstrativ-pronomen med suffixet -(û)h.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

um isl. málmyndir, sid. 14; den äldre isl. formen är sjá)*
Utom i isl. fins blott i forngutniskan en jemförlig form, fissL
Helt andra bildningar hafva de fdan. och fsv., delvis mycket
gamla runstenarne (sasi, saEsi, siEsi) och den fsv. literaturen
(fænni). Deremot råkas de enligt Bugges mening allra
our-sprungligaste formerna ack. sing. mask. fina och neutr. f ifa
i de älsta fsv. inskrifterna. Det är således minst sagdt djerft
att göra uppkomsten af många med säkerhet gamla former
beroende af en enda sannolikt yngre.

c) Men äfven om det vore möjligt att trots de påpekade
svårigheterna komma fram till fennsa, *feimsa, *£etsa, så
låter sig likväl icke öfvergången derifrån till de faktiskt
föreliggande fenna, fetma, fetta förmedla med tillhjelp af
några kända ljudlagar. Ensamt detta är nog att kullkasta
den Bugge’ska utjemningshypotesen.

Det synes mig sålunda uppenbart, att åtskilliga af de
former, som hänföras under paradigmet ’denne oo detta’, och
i främsta rummet feima, fenna, fetta, hvilka ändas på -a utan
något föregående s, icke låta sig förklara ur
sammansättningen med suff. -si. Jag öfvergår derför till framställningen
af en annan förklaring.

Ofvan har jag sökt visa, att det gotiska
demonstrativpronomen på -u(h) är en gotisk nybildning; enligt min
mening har äfven i en tidig nordisk språkperiod uppkommit
en alldeles motsvarande bildning medelst samma suffix.
Likaledes har jag framhållit, att såväl sjelfva dubbelformerna
got. -åh oo -h (urg. *-uhi oo *-hi) som de regler, enligt hvilka
den ena eller andra användes, gå tillbaka till urgermansk tid;
utan vidare kan jag således antaga, att dessa regler gälde
äfven i urnordiskan. - För att åskådliggöra
ljudsammanhanget måste jag här anföra några typiska kasusformer af det
ponerade urnord. demonstrativet:

a) [suffixet fogadt till kons.] nom. o. ack. pl. f. *fÖ2-uhy
ack. pl. m. *fanø-uh, gen. sing. f. *faizöz-üh etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free