Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några germanska pronomen (Evald Lidén) - - III. Ett nord. demonstrativ-pronomen med suffixet -(û)h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och fem. eljes strängt upprätthålles i isl.,1 är det otillåtligt
att här antaga lån ur mask., utan fem. sjá måste ha en
sjelfständig förklaring. Jag återför det på urnord. *si-a, som
kan ha ersatt ett äldre *söh (= got. søA); det vore bildadt
medelst suff. -a af fem. um. *si = got. si, fht. si ’ea’. På
urn. *si tyder sannolikt äfven fsv. nom. sing. fem. fe ’ea’,
normalform redan i de älsta lagarne (i stället för su, isl. sú
= got. so); f- är infördt ur cas. obl. (jfr. north. Siø, fht.
diu: ägs. seo o. s. v.); e beror på den vanliga vexlingen i oo e
i obetonad ställning.
7) Nynorska nom. pl. mask. deia *hi’ (från Telemarken;
anfördt af Bugge, 1. c. sid. 117, noten) torde förutsätta ett
sent urnord. *]jii-a (jfr. *se-a, *si-a ofvan), som kan ha ersatt
ett äldre *fzi-h = got. faih. Bugge Js gissning, att deia
uppkommit af *feira, kan icke vara rigtig: intervok. r
bortfaller ej.
8) En ålderdomlig form af ack. p lur. mask. är fsv. fænna,
händelsevis icke funnet i literaturen, men till fullo styrkt
af mycket gamla runcitat, såsom fina Liljegren, Eunurk. no.
460 (en Viseti-ristning, således sannolikt från förra hälften af
1000-talet), 1065 (Malsta-stenen), 117, 968 och 717 (på sista
stället tecknadt fina)2. Urnord. grundform: *fann-öh < *fanE-öh
= got. fmz-uh; regelbundet vore således fsv. *fanna: fcenna
har lånat æ ur andra former inom paradigmet.
Men äfven i ack. plur. fem. träffas (runaR) fina på
den gamla Tune-stenen (Liljegren 1067). Förklaringen deraf
måste ske i samband med en annan runristad form af samma
kasus, nemligen f iså (att läsa fæssá) Liljegren 507 (en
1 Till det skenbara undantaget isl. fem. pesse får jag tillfälle att
återkomma.
3 Ack. pl. fem. pæssa i fsv. literaturen, der slut-r C<C -E) är
ostadigt, har härvidlag intet att betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
