Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
I det af Eydqvist anf. st. från yngre Vestm.-lagens tre
kodices hämtade anit och ^det ur Uppl.-lagen anförda bolstof a
a nit (för anyt ’nyttjande’) kan däremot y i senare
kompositionsleden hafva öfvergått till i liksom i riksspråkets misftrmir
etc. Nyt (isl. gen. och pl. nytiar) är nämligen en ia-stam.
Eydqvist upptager icke ur yngre Vestm.-lagen eller
Upplandslagen några andra ord med i i st. f. y.
Äfven i andra trakter än Vestergötland torde emellertid
y dialektiskt hafva öfvergått till i efter i (j) äfven i fullt
akcentuerad stafvelse, ehuru denna ljudutveckling stundom
kan i handskrifterna vara svår att skilja från en dialektisk
öfvergång från y till i öfver hufvud. Från Konungastyrelsen
t. ex. anför Eydqvist filgia, spiria, tikkia (tycka) med i efter
rotstafvelsens i-ljud.
Dialektisk eller blott individuell är öfvergången från y
till i i de af Noreen anf. st. nämnda isl. brinia (brynia), higgia
(hyggia) etc.
Ett ord med denna dialektiska ljudutveckling har dock
både i fsv. och i isl. fått något större användning; men
därtill finnes en särskild anledning. Jag mener /a-stammen lyf,
lif ’hemligt läkemedel’ med dess afledning lyfia, lifia. Att den
svenska riksspråksformen varit lyf, lyfia, framgår af det ännu
i rspr. stundom använda löfjersJca och af det på 1700-talet
ännu brukliga verbet löf ja ’trolla’ (se Serenius’ och Sahlstedts
ordböcker), men Eydqvist VI upptar från Själens tröst endast
lif, lifia, från Schröders glossar lif och från God. bildst. och
Birg. III lifJcona, hvartill kan ur Gramla ordspråk, utg. af
Eeu-terdahl, läggas ett fsv. leff och från den äldre nysv. lefian och
lefioman, -hona (jmf. förf. i Arkiv II108 f). Både Fritzner och
Oxfordordboken upptaga som isl. normalformer lyf, tyfja,
lyf-steinn ’a healing stone, stone of virtue’, men sistnämnda
ordbok anmärker, att lyf äfven skrifves lif, lyf steinn äfven lif steinn.
Dessutom anför den ett líf steinn med långt i och med samma
betydelse som lyfsteinn, lifsteinn. Erik Jonssons ordbok har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
