Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
uteslutande lifsteinn ("Livsteen") en Steen, Salve, som man
tillagde overnaturlig LægekrafV4; så ock Björn Haldorson.
Alltså har i nyisländskan lyf steinn, lifsteinn genom
folketymo-logi blifvit påverkadt af lif och har uppfattats såsom ’den
lifgifvande stenen’. Då man emellertid utan allt tvifvel gärna och
par Préférence tillskref de hemliga läkemedel, som
sammanfattades under namnet lyf (lif], en ^/-gifvande kraft, så är det
lätt begripligt, att äfven i fornspråket de isl. lifa ’leva’, lifna
’få lif’, Ufnafr ’lefnad’, l%finn ’lefvande’ etc. och delvis lif;
äfvensom motsvarande fsv. ord: Viva, lifna, l%fna]jer, tøverne. Uf
etc. så påverkat lyf (lif), att dess dialektiska sidoform lif
vunnit en relativt stor utbredning. Härtill hafva åtminstone i
isl. också sådana komposita som ulyfian ’a poison’, elli-lyf,
læk-ningar-lyf etc. kunnat bidraga, eftersom de troligen hade
fortis på förra kompositionsleden, och -lyf i så fall
ljudlagsenligt äfven i. den normala isl. borde blifva -lif.
Af denna undersökning torde följa, att isl. skikkia ’kappa’
icke omedelbart kan’ sammanhänga med sv. skynke och
således icke har utvecklats ur *skykJcia, samt att isl. minnask
’kyssa’, fsv. minna ’kyssa’ (äfven fd. minnæs ’kyssas’) icke
häller utvecklats från ett äldre *mynna(sJc)J åtgånget från mun.
Nyssnämnda härledning af isl. sJcilcJcia framställes med tvekan
af Läffler i Tidskr. f. Filologi N. R. II 294 noten, men synes
- med skäl - icke finna anslutning af Noreen i Arkiv I,
169. De senaste forskarna synas icke häller vilja (och, såsom
jag anser, med rätta) omedelbart sammanställa minna ’kyssa’
med mun. Ty att skikkia icke utvecklats ur *skykkia och
min-nasJc icke ur *mynnask, framgår däraf, att några *sJcyMia eller
*mynnask (fsv, *mynna)* icke anträffats. För att man skulle få
antaga nämnda utveckling, borde emellertid dylika former
med y kunna påvisas, och påvisas såsom vanliga, eftersom
man jämte firir, ivir, J)ikkia etc. ofta finner fyrir., y vir, fyJcJcia
etc. med bevaradt y. Härmed bestrides naturligtvis icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
