- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
174

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

komposita på -tviggia hafva haft fortis på första
sammansättningsleden.

Forngutniskan har samma ljudutveckling i samma läge i
ordet whgnjclar. Såsom Bugge anf. st. visat, är ordet
nämligen sammansatt af vagn och ett af verbet oka afledt subst.,
hvilket förhåller sig till aJca som isl. vegferill ’resande’ till
fara. I detta subst. -ekil har penultimas e-ljud genom
påverkan af det följande M öfvergått till i, emedan fortis låg på
förra kompositionsleden: wagnicil pl. wagniclar.

Det svenska vig ge samt orden tiga och fsv., fd. sighia
(sighiæ) synas icke foga sig efter den här uppställda regeln.
Med dem förhåller det sig också på ett särskildt sätt.

Isländskans starka subst. ve g gr ’vigge’ motsvaras af det
svaga fsv. vægge (gen. væggia, pl. væggiar) och vigge (gen.
viggia, pl. viggiar). Af dessa synes vægge tillhöra den äldre
och vigge den yngre fornsvenskan (så äfven Läffler anf. st.),
och Rydqvist II 203 anmärker: "det fins nu både vig g och
vigge; hos allmogen veg g, ve g g e, vägget Numera bruka vi
ordet hufvudsakligen såsom senare kompositionsled af åsJcvigge,
och i äldre nysv. hade man äfven Thor-wiggen (så t. ex. i
Serenius’ sv.-engelska lexikon). I dessa komposita med fortis
på första sammansättningsleden var ljudutvecklingen æ > i
l j udlågs enlig. Det enkla i rspr. använda vig g, vigge har fått
sitt i-ljud delvis från dessa komposita, men hufvudsakligen
under lågtysk påverkan. Mnt. har nämligen wigge, weg g e,
som af Schiller och Lubben öfversattes "eig. Keil, cuneus",
men som enligt dem äfven har betydelse af ett (urspr,
kilfor-migt) bakverk. Liksom så ofantligt många andra handtverks-

prir, liksom dessa räkneord äfven annars påverkat hvarandra. Jämte
den normala gen. priggia möter nämligen i Stadslagen træggia, kvar
-lefvande i nysv. tregge, treggehanda (med ä-ljud i första stafvelsen).
Här föreligger påverkan af tvæggia (tvegge). Sidoformen thræm för
dat. (i st. för prim, prem; jmf. Schlyters ordbok) motsvarar isl. dat.
premr (sidoform till primr).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free