- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
185

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock) - En anmärkning till s. 162 (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljudande tenuis utgöra, hvilka hvarken varit akcentlösa eller
vid sin sida haft beslägtade ord med försvagad tenuis. Men
för tillfället kan jag icke anföra något dylikt ord.

S. 165. Äfven i fsv. apinia ’apa7 (enligt Söderwalls ordbok
skrifves ordet blott en gång medy, nämligen i sammansättningen
aapynio hwffwdh\ äldre nysv. åpinia, nysv. äpinja har y i den
relativt oakcentuerade andra stafvelsen öfvergått till i. Isl.
har merendels apynia, men en gång (se Fritzner 2) äfven apinia;
däremot synas inga sidoformer med i i andra stafvelsen
förekomma till de isl. ásynia, forynia, vargynia. Y (ej i) i de isl.
orden på -ynia antyder kanske, att de hade eller kunde hafva
fortis på andra stafvelsen, d. v. s. på aflediiingsändelsen,
liksom fortis kunde hvila på vissa afledningsändelser i fsv. och
i den äldre danskan; se förf.: Svensk akcent II 358 ff. och
Arkiv III 61.

Lund, april 1887.

AXEL KOCK.

*



En anmärkning till s. 162.

Eftersom ännu i sen tid de nordiska språken i ord med
flerstafvighets - akcent bevarat den samgerm. biakcenten
levis (som föll på andra stafvelsen af ord med kort
rot-stafvelse), och då vidare dessa språk i stor utsträckning
bibehållit det från det indo europ, urspråket ärfda bruket att
ofta låta senare sammansättningsleden af komposita erhålla
fortis (= hufvudakcenten; se förf: Svensk akcent II 828 ff.
och Arkiv III 56 ff.), så är det antagligt, att man i Norden
äfven för öfrigt relativt troget bibehållit den samgerm.
akcen-tueringen. Särskildt ligger den förmodan nära, att de två af
de nordiska språken använda akcentuerings-sätten
(enstafvig-hets-akcenten i úlf, urnord. wulfäR\ i dag, urnord. dägäR etc.
samt flerstafvighets-akcenten i tider, urnord. fôdÍR] i saker,
urnord. säk$R etc.; jmf. Verner i Anzeiger für deutsches
Al-terthum VII, 12 samt Kock: Svensk akcent II, 432 ff. och
Studier öfver fornsvensk ljudlära II ff.) äro ett arf från den
samgerm. språkperioden.

AXEL KOCK.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free