Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kort redogörelse för Bellmans Språkbruk (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
/
ock læpe, dial. läpe, d. læbe, norska læpe; "läpp" <
sådana former som Leg. lceppomen.
I saknar nsv. motsvarighet i enligit\ JcyrModörren. I mölnare,
fsv. mylnare (jfr. A. Andersson: J. Sahlbergs gr. s. 69) har
ej i bortfallit ss. i t. ex. Sahlbergs mölk eller ss. i sniö,
sliöm (slem), sliö (alla hos Arvidi). Älsta uppvisade fsv.
formen är enligt Rydqvist IV. s. 345 myllari, möllare, som
dock kan vara en assimilerad form af mölnare.
O motsvarar nsv.:
i i lummog, hvilken ändelse är kvar blott i nsv. afvog,
biltog o. idog (som i en "hus-speegel" från 1689 har
formen idwg; fsv. idøgher).
u i trompet (från 1600-t. äfven tromma) samt forbod och
gästhodshus, vanligaste formen under 16-1700-talen.
ö: sömnig l gg, törst, torstig allmänt; Lind o. Sahlstedt ha
o ock ö. Jfr. om dessa tre former: Andersson: Sahlb.
gr. s. 86. - sorgs l gg för sörjs; lo ddrig jämte löddrig.
U motsvarar nsv.:
e i tröskull l gg. Ihre, Lind och Sahlstedt ha -ei. Ordet,
som i sin urgerm. form hade -ðl-, som sedan undergått
metatesis, företer i de germ. språken en brokig tafla
af växlande former, väl beroende på folketymologier,
olika i fsv., isl. o. ägs. - Månne Sven Hofs (Dial.
Vestr.): tr oskål, trösJcgål voro talade former i riksspr.?
i: hertug l gg, oväldughet; brokug, bläddruger, tolcug. Abr.
Sahlstedt anmärker i sin Sv. gr. (1769) att "ändelsen
ot är nu bortlagd och vänd uti ug ss. Brokug, Tokug."
Detta -ug kvarlefver blott i nsv. (nybildningen?) gissug,
men förekommer i diall. ss. un, u enl. Lundell, Sv.
Landsmålen ss. 33, 153, 157. Se vidare Ljungberg:
Svenska Språkets Bedighet (1756) s. 85 (ot ej efter d,
t; og ishet när i penultima är i, y, men ej efter g, ~k,
t. ex. nakot, viljog) samt om uppkomsten af ändelsen
-ig ur -ug. Koch: Fsv. Ljudl. II. 215 och Tamm: Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
