Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - forts. Strövtåg i Sverges medeltidsliteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Didr. 132 snarist, 181, 184 snariste, 100 starkiste, Ol. Petri Sv.
Kron. starkesta, Styffe IV, 150 (orig. från 1491), 226 (orig. från
1497) werdigiste, Med. Bib. II, 73 : 2 cetteste. Jfr även Kock,
Stud. öfver fsv. ljudl. s. 131 dyreste.
Eksämplens talrikhet förbjuder antagandet af felskrivning,
ock på grund av den nästan regelbundna teckningen med i
ock åtsjilliga farmers ålder synes man icke häller få uppfatta
andels e vokalen såsom ett försvagat a. Då detta i (e) lika
litet känn vara en i yngre tid insjuten vokal1, återstår, så vitt
jag känn se, ingen annan utväg än att däri se det ursprungliga,
omjudsvärkande, äljest i de nordiska superlativerna bårtfallna
i, vilken möjlighet Rydqvist antytt i Sv. Spr. L. II, 432, 435,
455. Ett stöd för denna åsikt finner jag däri, att de allra
flästa av de adjektiv, hos vilka ändelsen ist iakttagits, äljest
i isl. ock fsv. bilda sin superlativ på -st (aj på -äst); jfr t. eks.
isl. héstr, seinstr, vænstr, Jccerstr, færstr, fremstr, ellstr, dýrstr
samt fsv. höghster, færster, fræmster, celster, kompar. dyrre, adv.
genstan, senstum. Att sedermera -ist från de adjektiv, vilka
det med rätta tillkåm, kunde sprida sig till några andra, som
ursprungligen bildade sin superlativ på -äst, är aj underligare
än att -äst redan tidigt undanträngde det ursprungliga -st i
högJiaster, thrangaster, thungaster, groffwaster, langaster, cellaster
(se åvan). Dubbelheten -ist, -st synes mig för övrigt icke
svårförklarlig. Ändelsen -ist tillkåm ursprungligen nom. sg.
1 Not vid korekturläsningen: Sedan detta nedskrevs, har A. Kock i
Undersökninger i svensk språkhistoria s. 69 f. utan motivering
förkastat den förklaring av -ist, jag här framstält, ock fattar i som en
parasitvokal, utvecklad framför superlativändelsen s£, när denna
före-jicks av nasalerna w, m aller av r, en forslagsmening, som Kock aj
styrkt med säkra analågier från andra ordfårmer med liknande
jud-kompläkser ock som jag av flera själ, vilka utrymmet likväl nu
förbjuder mig att anföra, anser oantaglig. - Att ett ursprungligt i
kunnat dialäktiskt kvarstä i fsv. (ock i nsv. landsmål, t. eks.
Vätö-målet) är alls icke otänkbart, då ju ett dylikt i (e) väkslandø med
ö (o, a), är bevarat i gotiskan, fornhögtyskan, fornsaksiskan,
anglo-saksiskan ock fornfrisiskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
