Print (PDF) - On this page / på denna sida - Några ord om den Stockholmska Homilieboken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet är rättadt från geteN, finner hr L. vara så beskaffade, att de
fullkomligt upphäfva hvarandra. Enligt hr L. kan sålunda ej
ett ord eller en bokstaf utplånas eller ändras, så att det är
omöjligt att se hvad der stått, och sedan på samma ställe ett annat
ord eller en annan bokstaf skrifvas fullt tydligt, om än den som
rättelse anbragta skriften ofta blir litet suddig, just derför att
något annat varit skrifvet der förut! Hr L:s logik och
paleografiska studier äro i många fall högst märkvärdiga. -- 146 jfr anm.
här ofvan vid 228 -- 1411 Det var alldeles onödigt att anföra,
att den öfverskrifna bokstafven i maNseNs var ett sigmatiskt </i>c</i>, d.
v. s. ett s med ovanligare grafisk form, likasom jag ej heller
aktat nödigt att vid orden iesus, christus m. fl. särskildt nämna
hvarje gång då ljudvärdet s är betecknadt med sigmatiskt c.
Formen maNseNs finnes ju tecknad äfven i Homil. på andra
ställen med vanligt s, och jag påstår, att maNceN är absolut
lika i fonetiskt hänseende med maNseNs, samt att således detta
c alltid representerar s, och aldrig har ljudvärdet ts. MaNceNs motsvarar sålunda t. ex. skrifsätten fiNsC 91<sup>2l, 37</i>, miNsta 11020, miNstu 17436, 19227 o. s. v., men icke fINZC 83, 8229, miNztu
1926 o. s. v. Dahlerups af hr L. citerade anmärkning i Ágrip,
sid. XXVI, att c brukas som sibilant efter en dental "på samme
måde som z", är felaktig och vilseledande deruti, att han ej
bort likställa haralde Ágr. 2925, lande Ágr. 325,
3819 o. s. v. med haráldz Ágr. 217, lande Ágr. 8619 o. s. v., utan med haralds Ágr. 192, 22 5, lands Ágr. 19 o. s. v.; liksom iatce Ágr.
59 föreställer iatse, och icke iatze, samt krisckirkio Ágr. 767 säkerligen motsvarar uttalet krisskirkio. Det sigmatiska c brukas sålunda aldrig = z, utan alltid = s, och det vore ju en
absurditet att anse detta skrifttecken, som tydligen (ss. redan
Gislason i Frumpartar, sid. 86, anmärkt) inkommit med de
grekiska förkortningarna för orden iesus och christus, beteckna
ett ljudvärde i dessa och andra från grekiskan eller latinet
hemtade ord och ett <spärr>annat</spärr> ljudvärde i rent isländska ord.
Naturturligtvis har en sådan absurditet ingenting stötande för hr L:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
