Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om den Stockholmska Homilieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig stå i någon förbindelse till en gammal lärare, men jag
finner nu att jag misstagit mig, och då jag icke som hr L. är
förblindad af rätthafveri, så erkänner jag öppet mitt misstag.
Jag finner äfven att jag misstagit mig, då jag väntat att
hos hr L. finna vanlig höflighet, vanlig tankereda och
sanningskärlek, någorlunda sakkunskap, förmåga att läsa rätt innantill
och rätt citera ställen både i handskrifter och i tryckta böcker,
samt mera sådant, som icke bör saknas hos en vetenskaplig
kritiker. Jag har i stället funnit motsatsen till allt detta:
mången gång ett oblygt förnekande af bevisade facta, oredig
tankegång, okunnighet, oriktiga citat er, ett oerhördt ordsvammel med
idislande af förut anförda skäl som redan blifvit vederlagda, och
när intet annat hjelper ett obevisadt påstående (eller
"påpekande"), vanligen åtföljdt af ett försigtigt "så vidt jag vet", för att
hafva en reträtt öppen. Till allt detta kommer att hr L. med
stor suffisans och öfverlägsenhet kungör sina läsarter och sina
uttolkningar; icke blott jag, utan ock Unger och Fritzner m. fl.,
hvilkas meningar han flerestädes klandrar, äro stora stackare
i jemförelse med hr L. — Uti "Studier" uppträder derför hr
L., naturligtvis af rent vetenskapligt intresse, hånfullt och
öfverlägset skolmästrande. Att han uti mina Textkr. Anm. fick
lämpliga tillrättavisningar för denna öfverlägsna ton, som så illa
anstod honom, var ej mer än billigt, men det var också klart,
att den ofelbare hr L., som är så säker i handskrifters läsning
och uttolkning, skulle finna det smärtsamt att, äfven genom
sakkunnig tredje mans vitnesbörd, blifva öfverbevisad om
misstag. Uti sitt "Svar" har han ej heller egentligen framdragit nya
argument utan upprepat de gamla med någon utstoffering, men
hånet och ilskan mot motståndaren äro så mycket intensivare.
Allmänheten inser dock säkerligen, att hvarken envishet eller
upprepanden eller otidigheter äro talande skäl. Alldeles för grof
är ock hr L:s insinuation, att jag skulle hafva gifvit uppslaget till
en ton, som vore ovärdig en vetenskaplig polemik. Det är ju icke
jag, utan hr L., som börjat anfallet och börjat det på ett sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
