Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
ett ab på det sätt, att till främsta strecket i m fogats den krök,
som utjör främre delen av ett a,.medan det mellersta strecket i
m dels förbundits nertill med sista strecket i samma bokstav,
dels uppåt förenats med det lodräta huvudstrecket i det ovanför
stående r, vars bihang till höger skrapades ut, men äj bättre
än att man ännu kan sjönja spor därav. - 14. 6 medjer W., att
hds. har Mon, men kan äj neka sig tillfredsställelsen att förkasta
min förklaring av detta ovanliga skrivsätts tillkomst. Mina
anteckningar härom innehålla, att M tillsammans med h i det
omedelbart föregående hann är en rättelse från mo, (helt visst ett
ofullbordat mon), ock jag har dess större själ att lita på dem,
som jag på min avteckning av stället ser, att Mon står så nära
intill hann, att skrivaren liksom i andra dylika fall ansett sig
böra för ögat utmärka dem som två särsjilda ord jenom att
emellan dem sätta ett par små streck. - 14.11 W. torde kunna
anses hava medjivit, att den över raden skrivna bokstaven är c
ock icke s ock att hds. således har maNceNs. Formen maNseNs,
som W. skapat jenom att i st. f. hds:s c insätta vad han ansett
vara dess judvärde, är i språkligt hänseende om icke rent
omöjlig så åtminstone orimlig, ty i StH skrives jen. sing. av ordet
maþr med z (i judvärde = ts) 76 ggr ock med s blott i maNseNs
18. 31, 34 ock maNseNs 18. 28. Skulle W. här vilja invända, att
maNceNs på detta ställe i fonetiskt hänseende bör likställas med
de anförda 3 formerna med s ock äj med de 76 med z, skall
jag påpeka, att c aldrig i äldre isl. hds. har betydelsen s, men
däremot äj sällan betyder z (= ts). Eksämpel på c med denna
senare betydelse finnas anförda i förordet till Dahlerups upplaga
av Agrip sid. XXVI ock i Frumpartar sid. 85-86; i de sist
nämda eksämplen har emellertid Gislason oriktigt uppfattat c
som tecken för s. Epitetet "omöjlig", som W. använt om min
läsart, torde jag således böra avstå åt hans egen. Jag skall dess
utom på detta ställe en gång för alla hänvisa till sid. iij i hans
förord, där han förklarar sig hava avtryckt hds. "ord efter ord,
bokstaf efter bokstaf, vadan han således äj egt någon som hälst
rätt att i st. f. vad som står i hds. insätta dess judvärde. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
