Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
214. 24 W. påstår, att förkortningarne for styan ock siþer’ äro
likadana, vilket icke är sant, ty den förra är siþ’ ock den senare
siþ7; till þ är i den förra fogat det allmänna förkortningstecknet
’ men i den senare förkortningstecknet 7, som, regelbundet
betyder er. Vad angår de två här i fråga varande ställena, så har
förkortningstecknet på det förra äj fullt typisk form, i det att
det bildar en trubbig vinkel i st. f. en spetsig, men på det
senare har det, så "vitt jag mins, den normala formen; på
intetdera stället kan man emellertid läsa annat än styer. Med
hänsyn till sammanhanget medjer W., att of siþør på det förra stället
"synes . . . vara att föredraga". Jag tror emellertid, att man
utan överdrift kan kalla of siþan för en monstruositet i vilket
sammanhang som hälst, ock att det är fullkomligt omöjligt på
båda dessa ställen, därom kan var ock en övertyga sig jenom
att blott slå upp ställena. - 160. 17 att W. "rättat handskriftens
froldommÍN till þroldomÍN*, är en åtjärd, som alltid haft min
fulla sympati, ock har häller icke, såsom W. synes vilja antyda,
i Stud. blivit klandrat, men jag har däremot påstått, att en dylik
rättelse är överflödig, emedan hds. äj har þrældommÍN útan
þræl-dórnÍN. W:s häpnad över aksäntens grovlek borde äj vara så
stor, om han betänkte, dels att skriftdragen i denna del av hds.
jenomgående äro grova, dels att tillfälligheter kunna hava haft sin
hand med i spelet. - 161. is har hds. ett alldeles tydligt se (äj
fe) ock måste läsas sem; átt W. har mod att försvara formen
sanct (i st. f. sanctus), förefaller dess utom obegripligt. - 162. 35
den "otydlighet i skriftdragen", varom W. talar, består däri, att
i förbundits med följande N jenom två små tvärstreck, som
tillsammans med det mellan dem innefattade stycket av främre
strecket i N bilda en ögla på i, som därijenom är rättat till e,
ock ordet bör således läsas øreNdreca. W:s förklaring, att
"bok-stäfverne i och N hafva kommit litet för nära hvarandra,
hvarigenom någon otydlighet i skriftdragen uppstått", är dess utom
i sig själv orimlig, ty två lodräta paralälla streck såsom i ock
främre strecket i ett N måste antingen stå var för sig utan
inbördes beröring äller också fullständigt sammanfalla. - 163. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
