Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
icke framställt i Stud., såsom W. överst på sid. 215 antyder,
men jag skall äj dess mindre ingå i svaromål ock påpeka, att,
då k till sitt ursprung är en enkel k-form ock till sin funksjon
äj sjiljer sig från vanligt k, sjilnaderi emellan k ock k ligger
blott i formen ock således är av samma slag som emellan
angel-saksiskt v ock vanligt v, vilka båda av W. återjivits med v,
ock det hade således äj varit "absurdt" utan i full
överensstämmelse med W:s egna grundsatser att återjiva både k ock
vanligt k med tecknet k. För min del skulle jag antingen låtit
skaffa en särsjild typ för k äller återjivit det med K. W.
fortsätter "Att niynden för kc verkligen af de gamle ansågs och
användes såsom tecken för gemineradt k, säges också uttryckligen
i Snorra Eddans första Grammatiska Afhandling (se den senaste
Köpenhamnsuppl. af denna afhandling, sid. 39)". Härtill får
jag svara, att jag aldrig bestritt, att k är tecken för jeminerat
k-jud, något som jag tvärt om uttryckligen framhållit i Stud.
(se sid. 45 ock 46), utan blott påstått, att det icke är en
sam-inanslingring av k ock c utan ett enkelt tecken. Jag instämmer
på det allra livligaste i W:s hänvisning till sid. 39 i Dahlerups
ock Finnur Jónssons upplaga av den första grammatiska
avhandlingen i Snorra Edda, enär det av sid. 39 i sammanhang med
sid. 38 på det otvetydigaste framgår, att avhandlingens författare
i bokstaven le sett ett från grekiska alfabetet lånat
enkelt tecken, som han ställer i full paritet med de övriga
enkla tecknen (B, D, F, G, L, M, N, p, E, s, T) för jeminerade jud.
Författarens yttrande "fyr þui at þá hefr haN ÍÍN uoxt, þÓT nalcuat
l^aefc uiþr" utestänger; så vitt jag förstår, varje misstanke, att
han i tecknet k sett någon sammanslingring av k ock c. W:s
besjyllning för att icke hava känt nämda skrift vågar jag äfter
det nu anförda med anspråk på att bliva trodd förklara för
ogrundad. Jag har till ock med i flera år haft den förmonen
att vara personligen bekant med den av utjivarne, som att dömma
av sid. xxxii med noten l i deras förord, bör hava grundligast
studerat avhandlingen, ock då hans mening i denna sak särsjilt
för profässor W. bör hava en viss betydelse, skall jag ur ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
