Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Min på sid. 47 i Stud. såsom en möjlighet framställda
hypotes, att miscuNør 105. 37 vore en pluralform, bemöter W.
med orden "Den meningen lärer icke delas af andra", vilka
såsom ett uttryck för W:s subjaktiva åsikt visserligen äga sitt
inträsse, men äj kräva något svar från min sida. Jag skall
däremot själv såsom ett tämligen avjörande själ mot mitt antagande
påpeka, att på motsvarande ställe (2:dra Korintierbrevet . 6. i)
står i den grekiska taksten TYJV X^-PIV ock i Versio vulgata
"gra-tiam D ei".
Med hänsyn till det följande stycket på sid. 216-217
anser jag det vara nog att hänvisa till vad jag yttrat på sid 47-48
i Stud., äfter som W. äj har något annat att anföra till sitt
försvar än sin egen subj aktiva mening om just de ord mina
anmärkningar j alla. Ett par punkter skall jag likväl vidröra
sär-sjilt. W:s yttrande "Man bör väl betänka, hvilken form
skrifvaren rimligtvis med abbreviationen velat uttrycka" är enligt min
mening riktigt endast i fråga om den icke utskrivna delen av
det slags förkortningar, som jag beskrivit på sid. xxv-xxx i
förordet till min upplaga av cod. AM 645 4:o ä. d., men "äj i fråga
om sådana som de här i fråga varande, i vilka
förkortningstecknen hava konstant betydelse. Till sist söker W. jöra sig kvitt
varjehanda inkonsekvänser, som jag i Stud. påpekat, ock
utvecklar härvid en stor rikedom på utvägar. Dels tager han själv
tillbaka upplagans gener 95. 3, hverr 45. e, hvørrer 78.2 ock
föreslår i stället gerer, hvør, hverer, en åtjärd, som enligt min
mening är allt för svagt motiverad, då den stöder sig
uteslutande på þør 11. n, vilket jag i Stud. sid. 50 framhållit
som ett abnormt skrivsätt. Dels förklarar han R i det 35
ggr förekommande h ve na för "endast grafisk variant till r" men
ty värr utan att anföra några själ för en dylik uppfattning.
Dels rättfärdigar han slutligen sådana former som ber 210. 19,
hvør 64. 26 med att "de ej förete annan afvikelse än den, att
en consonant tecknats enkelt i st. f. dubbelt", ett yttrande
som jer mig anledning att påpeka, att en dylik "afvikelse" i
StH är lika med en oriktighet, enär enkel konsonant i st. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
