Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 49
verben nästan uteslutande brukas i pluralformerna, och
hvarför det ej lika ofta finnes kvar i singularis. Och vidare vore
det, om Noreens och Ljungstedts åsikt är riktig, en högst
underlig tillfällighet, att sidoformer med ó i pret. pl.
anträffas uteslutande i sådana isl. verb med avljudsserierna
e-a-ä-u och e-a-ä-e, som fore rotvokalen hava v.
Så finner man t. ex. intet pret. pl. fólum (jämte fylum] av
fela trots sófum, kómum etc.
Under dessa förhållanden torde det vara fullt berättigat
att sätta uppkomsten av sidoformen sof um etc. i
kausalsam-manhang med detta v (i svaf etc.), såsom det sedan gammalt
skett, fastän man för övrigt, enligt min åsikt, oriktigt
formulerat ljudlagen. Besinnar man vidare, att isl. väl har
pluralerna so/um, Mmum, koþum, orum men däremot inga
motsvarande sing, sof etc. (blott till pl. ófum finnes sing, o/), så
torde här föreligga en vink om, hvilken andra faktor (utom
v\ som spelat en roll vid ljudutvecklingen vä > ö.
Man har nämligen att uppställa följande ljudlag: i de
nord. språken (isl. och fsv.) har ljudförbindelsen vä
under inflytande av ett i nästa stavelse följande u
övergått till w, ö (d. v. s. isl. vo, i hvilken ljudförbindelse v
på vanligt sätt förlorats framför o). Denna ljudutveckling
har egt rum efter genomförandet av det äldre (sam-nordiska)
tø-omljudet men fore det yngre (speciellt isl. [och fno.]
^-om-ljudet). Jmf. beträffande dessa två skilda ^-omljudsperioder
Arkiv IY 141 ff. Den här antagna ljudövergången vä >
vö^>ö framför u är således icke i vanlig mening ett
^-omljud av ä. Ty framför $ (det ^-omljudda a) bortfaller icke
v i isl., och ljudutvecklingen vä > (v)ö har framkallats av
ett alltjämt i språket kvarstående w, ehuru ett dylikt u ej
värkar omljud i fsv.
Jag skall emellertid anföra ett par mer eller mindre
påtagliga paralleler till ljudutvecklingen vä > (v)ö framför
u. Icke blott i isl. utan även i fsv. har som bekant Ijud-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
