Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 61
órir och ossir ursprungligen skulle hava tillhört skilda
dialekter, hvilket ju är möjligt. För att undgå detta antagande
kan man dock tänka sig, att av *unsren uppstått *unren i
proklisis, under det att den noggrannare uttalade formen
*unsreR tills vidare bibehölls, när ordet hade fortis, hvarefter
formerna *umen och *unsrex utvecklades på hvar sitt sätt.
6. Av isl. pronomenet þú möta stundom i enklitisk
ställning formerna do och po. Så brukas t. ex. i Cod. AM. 645
4:o do 13 gånger, po 9 gånger enligt utgivaren Ludvig
Larsson s. L, och i den Stockholmska Homilieboken finnas
sådana former som scaldo, gefþo, moxio (Wisén i företalet
s. VI). Ö-ljudet förklaras av ordets plats i enklisis. Dock
är den möjligheten icke utesluten, att o i detta ord
utvecklats ur u (ej ur u\ d. v. s. att av t. ex. scalpu blivit
scaldu och sedan scaldo; jmf. ack. pl. vgndu > vpndo *).
Subst, hus möter i vissa fsv. och fd. komposita under
formen hos; fsv. (äldre nysv.) hosprea, hostro^ hosbonde, nötos
’nöthus’; fd. (äldre nyd.) hosfn(e\ hostrue), hosbonde. Se
talrika beläggställen hos Kock: Svensk akcent II 346, Arkiv
IY 180 samt i de där citerade skrifterna. Härtill kunna
läggas hosæby (YGrL. IV 15, 1) = Husaby, hosbonde (God.
bildst.; se Rydqvist VI 198), hosbonden (Gamla ordspråk 757),
hosponda**) (ib. 166), och numera anföras i Söderwalls ord-
*) De flästa här meddelade ord (prefixet o-, oss, órir, ossir) med
ljudutvecklingen u > o äro sådana, där ett äldre u förlängts genom förlust av ett
följande n. Bortser man från do, þo, hvilket på annat sätt kan förklaras, så är
det blott prep. ór, som har ett av ü utvecklat o, i hvilket u (o) ej på ett äldre
stadium efterföljts av w. I fall ö-ljudet i ór bör förklaras på annat sätt än det
ovan föreslagna (hvilket jag åtminstone tills vidare betvivlar), så bör ljudlagen
så avfattas, att ett av un utvecklat ü övergår till ö i relativt oakcentuerad
stavelse.
**) Median har efter det osångbara s övergått till motsvarande tenuis i
hosbonde >. hosponde liksom i fsv. Mosbyggiar ;> nysv. Rospiggar (se om
ljudutvecklingen y>i i detta ord Kock: Arkiv IV 164), i Bisberg > Bisper g
(Columbus: En svensk ordeskötsel XV), nysv. tisdag, onsdag etc., uttalade tista, onsta
etc. I äldre nysv. (Serenii ordbok) hade man papkoja, i hvilket g efter det
osångbara p övergått till k (jmf. lågt. papagoy, nu papegoja). En likartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
