Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Axel Kock.
Fsv. sanninda (mæn) motsvaras av sannænd mæn,
sa-nænd mæn, sannændmæn, sannændmen, sannend mæn,
san-nænd many sannænd eth, sanænd eth *) (dylika former på
minst 28 ställen).
Ord på -ærne: fæthærn (20, 23, 32 bis, 54, 56 etc.),
møthærn (20, 21, 32 bis, 54), fæthærns frændær (45 etc.),
fæthærns iord (20, 3 ggr), møthærns frænder (38 bis etc).
Adverb på -lika: rætlik (40), opænbarlik (44, 91 etc.),
laghlik (90, 94 bis etc,), laghlich (76, 90), qwæmlik (23).
Kardinaltal på -tivgh (fsv. -tighi): finiivgli (66),
tlire-tivgh (66).
Oxfordordboken); keningar (Wiséns uppl. av Stockholmska Homilieboken 10,1)
jämte kenning; fd. uningæ logli (ex. hos Lund) jämte vnninga logh, fsv.
vn-ningia lagh, f norska unningia lausn. Förkortningen av w-ljudet i dessa ord
beror därpå, att fortis kunde hvila på ändelsen -ing (se Kock: Studier öfver
fsv. ljudlära I 50, Svensk akcent II 318 f., 496; Arkiv IV 165; jmf. ock Tamm
i Arkiv II 345). Av fortis läge på ändelsen -ing förklarar jag även
utvecklingen fsv. drotning ;> nysv. dronning. Av drotning blev droðning, liksom t
annars i relativt oakcentuerad stavelse blev ð: fsv. at er tan >> a-þer-t an, nysv.
aderton (Studier I 45), och liksom k i samma ställning blev gli: Stekaborgh>
Stegeborg, fsv. rækinskaper ;> nysv. reginskap (Studier I 35 if.; Undersökn. i sv.
språkhist. 19), fsv. liakulværk ;> hagullværk etc. Även i oakcentuerad ställning
framför namn (drottning Blanka) utvecklades ljudlagsenligt dronning, liksom
i likartad ställ ning kununger förkortats till kung (se Kock: sist anf. skrift 68).
Dronning eller drodning övergick till dronning, liksom stadna till stanna,
klädning till klänning, rodna till ronna (så t. ex. Sahlstedts och Westes
ordböcker jämte rodna, och uttalet ronna förekommer ännu i Stockholm; se
Sv. Akademiens språklära s. 73; Lyttkens’ och Wulffs Sv. språkets Ijudlära
225). I rspr. (eller åtminstone i h vardagsspråket) har dn ljudlagsenligt
övergått till nn. När dn kvarstår, kan detta förklaras genom anslutning
till besläktade ord eller former (vridna efter vrida, vriden; rodna efter röd,
påklädning efter kläda etc.) Jmf. strax nedan om akcentueringen av ord
på -ind.
*) Den omständigheten, att sanænd mæn (85, 88 bis, 99), sanænd eth (87)
flera ggr förekomma jämte sannænd mæn, sannænd eth, visar enligt min åsikt,
att ord på -ind liksom ord på -ing i det äldre språket (fakultativt) kunde
hava fortis på avledningsändelsen; alltså san(n)ind. Detta stämmer väl
överens därmed, att fsv. har sannind, fæghrind med i i ultima även i sådana
skrifter, där man enligt vokalbalansen väntar e, hvilket måste bero därpå,
att orden voro formellt sammansatta med semifortis (eller fortis) på ändelsen
(se mina Studier II 301, 367).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
