- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
74

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 Axel Kock.

ovan anförda’ exemplen på fyrstaviga ord med förlorad
än-delsevokal finnas nämligen även dylika, t. ex. thretivgh (av
thretivghæ)) adv. rætlik (av rætlikce) etc. I thretivghæ,
rcet-Ukæ har naturligtvis på senare kompositionsledens rotvokal
hvilat en halvakcent (semifortis). Härigenom kom ultima
att sakna biakcent, liksom i t. ex. nysv. rätteligen med
semifortis (jmf. Svensk akcent II 317) på penultima ultima
saknar levis. Men då ultima i fhretivg~h(cé), rætlik(æ) var
utan biakcent, blev den avnött. Semifortis i det formellt
sammansatta tliretivgh(æ) motsvarar biakcenten på penultima
av det enkla eg~hær(æ), och i båda.orden avnöttes ultima i
motsats till ultima av det tvåstaviga grannæ.

Här må påminnas därom, att liksom det fornjutska
huræ stundom förlorar ändelsevokalen (hur), är detsamma
förhållandet med det nysv. liuru, hur. Med det jutska ant
(jämte annæf) bör sammanställas, att Södermannalagens
textkodex, som annars tillämpar vokalharmoni-lagen på
än-delsevokalerna a : æ, i regeln eller alltid har annæn, annæt
med æ i ultima, fastän vokalharmonien fordrar a, samt
vidare att nysv. rspr. har av annan den förkortade formen
ann (en ann, hvarann; se mina Studier I 117). Hvad
orsaken till vokalförsvagningen och vokalförlusten i detta
ord varit, kan jag ej med visshet avgöra. Att antaga att det
fordom - i motsats till förhållandet i det nuvarande språket
- ofta brukats oakcentuerat, är föga tilltalande. Snarare
förmodar jag, att ordet fordom havt enstavighets-akcentuering,
hvadan det alltså saknade levis (och dess motsvarighet).

Såsom en parallel till ändelsevokalernas behandling i
fornjutskan kan också anföras den av Behaghel: Die
deutsche spräche s. 159 framhållna behandlingen av de nht.
ändelsevokalerna. Det heter des tages (eller tags), dem tage
(eller tag), des werJces (eller werks), dem werke (eller werk)
etc. Däremot i regeln blott des landtags, dem landtag,
des Handwerks, dem handwerk etc. och även des königs,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:24:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1889/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free