Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till forndansk ljudlära. 77
att formen æruuþe med u i penultima brukas i Codex
bu-reanus, ehuru ordet enligt de där tillämpade
vokalbalanslagarna skulle havt o i ändelsen (se mina Studier I 227).
Titan tvivel har även i fornskånskan æruathe varit
formellt sammansatt, och detta förklarar æruathe i st. f.
æruæthe. Det ligger nämligen i sakens natur, att
afljudet längre bibehölls i en stavelse med en starkare
exspiratorisk akcent. - Så är ock det flera ggr (3,4; 10,5;
11,2; 43,8) mötande participiet wæriande att förklara,
liksom participierna liuande (23,2 etc.; 4 ggr), liuandæ (15,3
etc.; 4 ggr), eghandæ (50,7), duyhandæ (35,2), fastän i dessa tre
senare ändeisens ä-ljud kan förklaras även enligt
harmonilagen. Ehuru -ande ej är i part. presens den uteslutande
brukliga ändelsen, har dock denna form relativt vida oftare
a än andra böjningsformer. Så förekommer från och med s. 15
till och med s. 52 blott en gång en dylik form på -ænde
(li-uændcB 29, 5), under det att part. på -ande möta ganska
ofta i lagen. Denna vokalisation av part. presens
överensstämmer med vokalisationen av samma form i
Upplandslagen. I denna skrift har nämligen ändeisens ä-ljud i
regeln övergått till æ men bibehålles i stavelser med
semi-fortis, såsom i ord på -skåp (sifskap), -fällt (enfattt), -ande
(eghande) etc. Se mina Studier I 139 ff. och II 367. -
Formellt sammansatt var även ysaldæ ’uselhet’, som under
denna form möter 37,3, det enda ställe, där enligt glossaret
ordet förekommer. Även motsvarande adjektiv itsal(l) har a
i ändelsen på de två ställen, hvilka i glossaret anföras
(31,6; 64,5). Att mai, ysaldæ havt semifortis på andra
stavelsen, framgår nämligen därav, att isl. har subst. vespld
med Q till omljudsvokal av a, liksom detta är fallet i
rotstavelser (under det att det s. k. omljudet av a i ändelser
som bekant återgives med u). På enahanda sätt heter nom.
sg. fem. och nom., ack. pl. neutr. av adjektivet vesgl (jämte
vesul). Detta stämmer fullkomligt överens därmed, att or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
