- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
80

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 Axel Kock.

i ändelsen merendels möter i st. f. a: innæn för innan etc.
Man bör därför vid undersökningen av i fråga varande ämne se
bort från den försvagade ändelsevokalen æ *). Liksom de fsv.
vokal-balans-lagarna för u : ø, i: e ej utövat inflytande på
ändelsevokaler i stavelser med semifortis (således i formellt
sammansatta ord), så har ej häller runhandskriftens
harmonilag på dem havt invärkan, och liksom ändelsen -um,
om i flera fsv. skrifter ej varit underkastad harmoni- eller
balans-lagarna, så eger ett motsvarande förhållande rum i
vår handskrift.

För övrigt tillämpas i (den granskade delen av) denna
urkund följande regel: u står efter kort a, efter i, u, (y\
æ; däremot o efter långt #, (efter slutet e\ efter o, ø -
i står efter t, w, y samt æ (när detta ej är omljud av ä;
efter æ följer mera sällan e)] däremot e efter a, slutet e,
efter o, efter #, när detta är omljud av ä, samt efter ø.

Jag anför åtskilliga (men icke alla antecknade)
exempel på lagen, men däremot alla av mig iakttagna undantag.

Ex. på u efter kort a: faþur (1,2; 1,4; 1,5; 1,17 etc.
etc.), guþfaþur (1,3), faþur faþur (2,5 etc.), faþur broþær,
gatu (4,1), salu (1,13 etc.), hálfu (1,22 bis), annur (1,25;
2,2 etc., mycket vanligt), andru (2,15), aþulkunu (1,12),
aþul uægh (4,5), aþuluæghæ (4,2), allugatu, gangu arf.
Ordet arf öþe (3,12), arfoþæ (2,13) hör icke hit, eftersom
det var formellt sammansatt (se ovan sid. 76 f.). Ett
värk-ligt undantag utgör däremot det enda ordet hafþo (4,6).

Ex. på u efter i: sinu (1,2; 1,4; 1,18 etc. etc.),
kir-kiu (1,3 tre ggr), uitu (1,26; 2,9 etc.), sliku (2,16), skiftu
(3,12 två ggr), uildu (4,6). Att ordet biskop alltid har o
(ærkebiskop (4,4), ærkebis[kjops 4,1 etc. etc.) beror tydligen därpå,
att latinet, hvarifrån det (medelbart) lånats, har episcopus med
o, och detta o har så mycket lättare bibehållits i forn-

*) Det kan måhända visas, att æ står oftare i st. f. äldre e än i st. f
äldre i, men jag tager icke hänsyn därtill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free