- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
81

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bidrag till forndansk ljudlära. 81

skånskan, som ordet biskop ännu i Skånemålet är formellt
sammansatt: i sydskånskan biskå’pp med fortis på ultima.

Ex. på u efter u: skulu (1,13; 1,27 etc.), kunu (1,1
etc.; ytterst vanligt), mughu (1,17 etc. etc.), firitiughu (2,3),
ugu (1,1; för ukn).

Intet ex. på vare sig u eller o efter y torde finnas.

Ex. på u efter æ: rætu (2,6). Ordet ællæfhu ’elva’
(4,7) är intet fullgott exempel, enär penultimas æ
utvecklats ur L Ändeisens o i presens ægho (1,19; 3,3 etc.)
förklaras därav, att denna form även heter egho (ex. hos
Ma-chule: Die lautlichen Verhältnisse und die verbale flexion des
schonischen land- und kirchenrechtes s. 50), motsvarande
isl. eigu. I eglio är o regelrätt, och därifrån har det
överförts till ægho.

Ex. på o efter långt a: åto (impf. 1,6), soþo (impf.
4710), uaro (impf. 3,6 bis; 3,21). Däremot uaru (impf.
3,6; 3,22). Detta váru (jämte varo) förklaras därav, att
det korta ä-ljudet från sg. var delvis inträngt i plur.,
liksom man omvänt finner, att under en senare period i
samma tempus av samma verb pluralens vokal inträngt i
sing. I t. ex. Yedels översättning av Saxo (tryckt år 1575)
finner man ofta impf, vaar (s. 26; s. 35; s. 363 etc. etc.)

Intet exempel på vare sig o eller u efter e torde finnas.

Ex. på o efter o: moþor (1,2; 1,4 etc. etc.), oþolbondæ
(1,10; 1,12 etc., vanligt), cþolbondom (1,14), hofoþlot (1,6
etc.), nokot (1,5 etc.), iorþo (1,23 etc.), e horo (3,21).
Ganska ofta anträffas moþur så väl enkelt som i
sammansättning, t. ex. æi foþur ök æi moþur (2,8), moþur ök æi faþur
(2,7),/#/wr moþur (2,8), guþfaþur ök guþmoþur (1,3). Ordet
har delvis utbytt ändelsen -or mot -ur under påvärkan av
faþur j till hvilket det ofta står såsom motsats. Härmed
kan jämföras, att i fsv. skrifter, där vokalbalansen
genomförts, omvänt ordet moþor (och andra släktskapsord med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free