- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
84

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84 Axel Kock.

Presens hafir beror på äldre hofir (jmf. isl. hefir ^
fjut-ska hævær)] impf. konj. hafþi möjligen ock på äldre *hæfþi.
Från dessa former synes i hava delvis överförts även till pr.
konj. hafi, hafe och impf. ind. hafþi, hafþe. Under det att
de nu avhandlade orden icke behöva godtyckligt strida mot
vokalharmonien, synes detta vara fallet med manni (3,7;
men månne 1,3), alli (2,5; 3,21; men alle 1,19) fapir (3,9),
andri (dat. fem. 4,3), akri (dat. 4,11).*)

Ex. på e efter e: eþe (1,4 etc.), flere (2,5), repe (pr.
konj. 4,6).

Ex. på e efter o: fore (1,8; 1,14 etc.), klostre (2,10),
cerkebiskope (4,3), &øfe (4,10 etc.), arf öþe (3,12). Beror part.
skorit (4,10) av påvärkan från ett skurit (jmf. fsv. skurit)?

Ex. på e efter æ, omljud av a: læþe (’både’ 1,22; 1,23;
1,24; 3,2), læpe (’båda’ 1,10), læte (pr. konj. 4,4). Jmf. att
enligt företalet till Olav helges saga (1849) s. IX denna skrift,
där vokalharmonien tillämpas, brukar e efter <£, omljud av ä.
Då emellertid från Skånelagen endast få hithörande exempel
antecknats, och dessa hava dental fore ändeisens e, så är det
möjligt, att deras e-ljud bör därav förklaras, och att regeln
bör så avfattas, att efter æ (både kort och långt) följer i.

Ex. på e efter ø: bøie (3,7; 4,9), søker (1,4)

Efter det anförda torde det vara otvivelaktigt, att fastän
ur runhskr. inga exempel på ord med o efter slutet e eller
med u efter y antecknats, vokalharmonien för u: o (i
överensstämmelse med förhållandet i fsv. och fnorskan) tillämpats
även efter e och y.

Såsom nämnt tillämpas vokalharmonien icke på ändelsen
-um (-om). Man finner -um ej blott i t. ex. arfum, mannum,
hinum, kunnum, tyltum, næstum, utan ock i t. ex. botum (2,15),

*) I Skånelagen III förekommer dativ-formen döz dighi (se beläggställe i
Schlyters glossar). Det av a Oomljudda æ har här i den relativt oakcentuerade
senare kompositionsleden övergått till i, enär det efterföljdes av en guttural -j- i,
Se beträffande denna ljudlag i fsv. och fgutn. Kock i Arkiv IV 171 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:24:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1889/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free