Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till forndansk ljudlära. 87
til Sprogenes Forandringer (1821; utgiven på nytt av Yilh.
Thomsen 1886). Bredsdorff säger nämligen (s. 17 i
Thomsens upplaga): "Alle Vocaler ere i Bøjningsendelserne i Dansk
og Tydsk blevne til e; men dette har en noget forskjellig
Udtale, da det snart har en temmelig reen E-Lyd, som foran
s, snart nærmer sig til æ, som foran r, snart til ø, som
ellers for det Meste." Då Bredsdorff var en sällsynt utmärkt
iakttagare (liksom han egde stor kombinationsförmåga), så
kan man ej betvivla, att åtminstone för omkring sjuttio år
sedan danskan på det av honom beskrivna sättet skilde
mellan ändelsernas e-ljud. Då i-ljudet står närmare e-ljudet, än
det står ö- eller ä-ljudet, så är Bredsdorffs uttal av "rent"
6-ljud framför s att uppfatta såsom en direkt utveckling av
reformationsperiodens -is. För övrigt finnes en
Ijudfysiolo-gisk orsak till att sistnämnda språkperiod brukade i-ljud
framför s: såsom J. Storm (Norvegia I 89) anmärker, "har
Hvislelyden s noget, der minder om Yokalen $\
Detta bruk av ändelsen -is i den äldre nydanskan bör
sammanställas därmed, att man i fornsvenska skrifter från
slutet av 1400-talet finner den äldre ändelsevokalen i bättre
bevarad i sluten stavelse framför s och t än framför andra
konsonanter (se Kock: Studier II 272). Under
reformationsperioden däremot har svenskan låtit ändeisens i merendels
övergå till e även framför s och i, om än det äldre i
stundom bibehålles framför t (se Kock ib. 274).
IV. Två olika v-ljuå.
I Studier öfver fornsvensk ljudlära I l ff. har jag havt
tillfälle påvisa, att vissa fsv. urkunder från 1400-talet
använda tecknen v och w såsom tecken för #-ljud enligt en
bestämd norm, och att deras stavning återgiver det dåtida
uttalet. Tecknet w brukas nämligen med stor regelbunden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
