Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Exempel på u-omljud av långt a äro i de östnordiska
språken ytterst få, men, så vitt av dessa framgår, har Q
behandlats på samma sätt som Q; dock så att, där man väntar
ö (representerande isl. ^), detta vid förkortning övergått till u
(jmf. Studier II 479 ff.). Ett exempel härpå erbjuder det i
Skånemålet brukliga kvinnonamnet Ofe, isl. Ólpf (fem. till Ólafr^
Olafr}, hvilket namn på svenska runstenar möter med
skrivningen o lauf (Liljegren nr 91,856), d. v. s. Ölpf eller Ö/p/, och
som även anföres av O. Nielsen i hans skrift Olddanske
Personnavne s. 70, nämligen under formen "Olof (Olouo Ejef.)
12. Årh." från Necrologium lundense eller Liber daticus
lun-densis. I Skånemålets Olu har det slutljudande -v förlorats
liksom i motsvarande maskulina namn Ola (av Olafr., Olafr}.
Om den av Nielsen anförda formen är korrekt, så visar den,
att namnet i Skåne på 1100-talet hade ö-ljudet kvar i ultima.
Jmf. med Olu av Ol$f det f d. pronomen pers. hun av Apw,
hvilket merendels användes proklitiskt (fsv. hm, hon). I
nysv. tutt ’(lin-)tått’ (isl. pQttr; jmf. Rydqvist II 154), fsv.
verbet tutta (Gamla ^ordspråk 425) har Q vid förkortning
framför tt övergått till u. (-Å-ljudet i tat, tått (d. tof) härrör från
det oomljudda jbätter.} Jmf. härmed övergången av ö (= isl. Ö)
till u vid förkortning i fd. och fsv. (hcegumi, gutt etc.; Kock
i Arkiv IV 176). Om fd., fsv. øl ’rem’ (isl. ff) se Studier
anf. st. [1].
Lund. Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
