- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
311

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tyska inflytelser på svenskan. 311

(början af 1700-talet) finner man de tre första af dessa
representerade. Det gamla I, det på 1600-talet uppkomna
Herren (Fruen, Jomfruen) och det däraf härledda han (hun)
nyttjas om hvarandra såsom artigt tilltal. De substantiviska
tilltalsorden äro tydligen ödmjukast och nyttjas gärna, fast ej
uteslutande, af underhavande till husbondfolket; I förefaller
som det allmännaste tilltalsordet mellan likställda personer;
han och hun synas vara något mera undfallande. Bestämda
gränser finnas dock icke. I Den honette Ambition kallar t.
ex. Baronen Jeronimus än han, än I; Léon öre använder till
Leander växelvis samma båda pronomina. Baronen blir af
Jeronimus kallad än Baronen, än Herren. Leonore tilltalar
sin far i 3 pers, med min Far eller Papa. Baronens
betjent säger Hr Jeronimus. Såsom hälsningsform nyttjas
allmänt Hans Tiener, motsvarande det tyska Sein Diener.

Något De som tilltalsord påminner jag mig ej hava sett
hos Holberg. Men snart efter hans tid synes detta
hövlig-hetspronomen ha kommit i bruk. Annars skulle väl icke
J. Baden kunnat uttrycka sig så som han gjort i sina
Forelæsninger over det danske Sprog, 2 uppl. 1792 (första
upplagan är mig ej tillgänglig): ’Tronomen I7 hvormed vore
Forfædre tiltalede Personer, som de vilde giöre Ære af, har
nu, som man veed, tabt sin Rang og bruges ikkun til
ringere Folk" (s. 207). Det är överflödigt att säga, att det danska
De icke är annat än en direkt översättning af tyskarnas Sie.

Svenskan, som. efter 1600-talet varit mindre än danskan
påvärkad från Tyskland, har ej deltagit i denna senare
utveckling af hpvlighetsformerna. Däremot ha vi endast allt
för troget bevarat och förkovrat vårt utländska förvärv från
peruktidehvarvet. Ur den skriftliga framställningen banade
sig titulerandet allt mera väg in i talspråket, efterhand
undanträngande I (Ni) från dess tidigare rang. I våra dagar
värkar skriften, egendomligt nog, i alldeles motsatt riktning:
de flästa använda nu tilltalsordet Ni mera obesvärat i skrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:24:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1889/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free