- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
321

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tyska inflytelser på svenskan. 321

Det tyska Halm företer delvis samma utveckling som
vårt hane. Också i Tyskland har man från Auerhahn,
Trut-hahn, Pfauhahn gått till Kanarienhahn, Sperlingshahn,
Fin-kenhahn, o. d.; jfr även eng. cock-sparrow. Det är icke
otänkbart, att förkärleken för formen hane inom vår yngre
litteratur till någon mindre del beror på inflytelser från dessa
tyska former. Tyskarna hava emellertid icke låtit sitt Hahn flyga
högre än vingarna burit - de ha till fåglarnas rike
begränsat ordets användning som genusbeteckning.

En särskild överensstämmelse mellan vårt språk och
tyskan har väl knappt någon andel i den sista tidens partiskhet
för formen hane. Som femininum till sparvhane,
kanarie-hane kunna vi omöjligt säga, såsom parallellismen ju krävde,
sparvhöna, kanariehöna - det måste heta sparvhona,
kana-riehona. Alldeles så är ock förhållandet i Tyskland:
femininum till Hahn, Hähnchen, är, när ordet användes om
småfåglar, icke Huhn, Hühnchen utan Siechen, bildat af pron.
Sie, liksom vårt hona af hon.

De tyska inflytelserna i fråga om hanne och hona gå
emellertid sannolikt mycket längre tillbaka. Beteckningen af
kön genom pronomina eller afledningar af pronomina tillhör
icke från början de nordiska språken. Fornnorskan och
isländskan sakna alldeles detta uttryckssätt: i stället säger
man karldyr och kvenndyr eller skiljer könen genom
tilläggande af adjektiven hvatr och blauftr såsom "det modiga’7.
och "det skygga". I våra svenska medeltidsbibelvärk uttryc-

Dhet Huushåld är ey vthan qwaal,

Dher Hannen kaklar och Hönan [gaal].

Då det både af sammanhanget och af ordspråkets nutida form är tydligt,
att ined hannen här specielt afses tuppen, bör det dubbla n väl sannolikt
räknas blott som tryckfel. Alldeles omöjligt är dock ej att upptecknarens
tanke gått från bilden över till det område, som afsågs med denna, och att
han därför insatt det generellare uttrycket. Hannen bör likväl då afläsas
hánn-en, ej hánne-n, ty vid den tid då boken utgavs (1678) fanns, såsom vi
ovan sett, troligen ännu ej formen hanne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free