Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 Esaias Tegner.
kas begreppen lianne och hona regelbundet med genitiverna
karlkyns och qvinkyns, t. ex. i Klemmings uppl. I. 169, 307,
478. Senare utbyttes dessa uttryck (som hava sin
motsvarighet även i anglosaxiskans carlfugol, cvénfugol) mot vår
nuvarande bibels mankön och kvinnkön, af hvilka det första stod
något närmare Luthers Männlein. Det substantiverade
prono-minet förekommer i vår bibel endast en gång, Mai. 1: 14:
förbannad vare then bedragaren, then i sinom hjord hafver
en Han osv. Från vår medeltid känner Söderwall blott ett
exempel, där han och hon nyttjas motsvarande vårt hanne
och hona, nämligen den till 1500-talets början hörande texten i
Leg. 3. 155: hwar tiv grymmaste leon waro badhe köns hon oc
han; dessutom ett par exempel ur ungefär lika sena Lake- och
Örteböcker, där orden användas om växter och tydligen ännu
till hälften äro pronomina - något som man ser däraf att t. ex. i
följande sats han ej böjes i pluralis: röd pion are han, oc té
are best for manfolk, oc té hwiita pyon are best för
qvinfolk LB. 7. 250. Det må här anmärkas att danskan ännu
säger en Han, en Hun, utan den nominala afledningsändelse,
som orden antagit i svenskan.
Om sålunda substantiveringen af orden han och hon i
Norden är af jämförelsevis sent datum, och först visar sig
sedan tyskan satt djupa märken i vårt språk, så är den
däremot gammal hos våra germaniska grannar och tillhör hos
dem både den lågtyska och den högtyska språkformen.
Exempel såväl på högt. er, sie som på lågt. he, se finnas
samlade i Grimms WB. III. 690; flera af exemplen äro
hämtade från Luther. De lågtyska formerna he och se, heken
och sehen omtalas af Berghaus I. 670.
Man torde af de nu omtalade förhållandena kunna med
ganska stor sannolikhet sluta att våra ord lianne och hona
höra till de "översättningslånord", eller såsom jag förut uttryckt
saken, de "ideella lånord" från tyskan, på hvilka vårt språk
är så rikt, säkerligen ännu rikare än på rent materiella lån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
