Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - I. Om palatalers invärkan på följande vokal i fornsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 17
melse härmed bör kanske ock ogyr i MELL. i motsats till
gör ’gjord’ i samma lag uppfattas ’).
2. Ljudövergång kæ > fei, g æ > gi.
I överensstämmelse med utvecklingen göri > gyri kan
man vänta en ljudövergång kæ>ki framför i i ord med
kort rotstavelse. Denna övergång har inträtt i fsv. kætil >
nysv. kittel, under det att det nysv. kettel (mycket brukligt
i äldre nysv.), kåtel utgått från de sammandragna formerna
kætlar, kcetle etc. Då fsv. ri i öppen stavelse givit nysv. e
(liva > leva etc., Kock: Studier II 454 if.), kunde man möjligen
hava väntat, att kitil senare övergått till ketel (med e- [icke
ä-J ljud). Bevarandet av i-ljudet i kittel bör sannolikt
sammanställas med dess bevarande i girig. Vid övergången i > e
har i-ljudet konserverats, när det föregicks av en palatal och
tillika efterföljdes av ett i2). Att ljudlagen för kæ > ki
blivit riktigt formulerad, visa sådana ord som kärring 3),
kältring, kävling ’liten kavle’, (kätting), äldre nysv. käteling
(dialektiskt kätting ’kattunge’), hvilka ord med lång
rotstavelse trots det följande i bibehållit kæ- 4).
*) Med den här uttalade åsikten bestrides det naturligtvis icke, att
dialektiskt i fsv. gö-, kö- kanske kunnat övergå till gy-, ky- även i fullt
akcen-tuerad stavelse och i hvilken ställning som hälst.
2) Bevarandet av i-ljudet i kittel skulle dock även kunna så förklaras,
att sedan man fått kitil : kætlar, ljuden i och æ inträngde i kasus, som de
urspr, ej tillhörde, så att man erhöll kætil, kitil och kætlar, kitlar. Från pl.
kitlar har sedan nysv. kittel kunnat få sitt i. Jmf. härmed att man i
Ha-lenii konkordans finner sing, kietzel upptagen (med s-ljudet överfört från pl.
kæzlar).
3) Då kärring uppstått av kærling, är r-ljudets förkortning i nysv.
sidoformen käring relativt ung. Denna förkortning beror på en äldre
akcen-tuering kä(r)ring (jämte kärring}, liksom rø-ljudets förkortning i fsv.
pæ-ninger, fd. thining etc. etc. beror på akcentueringen (jmf. Kock i Arkiv N.
F. I 67 noten och den där citerade literaturen).
4) Emot ljudlagen talar ej det, för övrigt i talspråket ej längre brukliga,
käril: det har ä-ljud genom påvärkan av det brukligare kärl (och det fsv.
kæralde).
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VI, NY FÖLJD II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
