- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
20

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - I. Om palatalers invärkan på följande vokal i fornsvenskan - - II. Till ljudutvecklingarna wi till y och wā till ō i de nordiska språken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gorkætte. Detta förklarar, att man i äldre nysv. (se t. ex. Linds
och Spegels ordböcker) hade kitte jämte kiätte[1].
II. Till ljudutvecklingarna wi > y och wā > ō i
de nordiska språken.

Det äldre antagandet, att ljudförbindelsen vi, oberoende
av huruvida den efterföljes av ett u (v) eller icke, kunde
övergå till y, är som bekant icke riktigt. Emellertid finnas
några få ord, där ögonskenligen y uppstått av vi, fastän
detta vi ej efterföljes av u (v), men orsaken till denna
ljudutveckling torde ej hava blivit funnen. Enligt min åsikt
har följande ljudlag gjort sig gällande: wi (wī) övergår i
relativt oakcentuerad stavelse till y (ȳ)
. Men
naturligtvis har denna ljudlag kunnat tillämpas endast mycket
sällan, eftersom dess inträdande i de flästa fall hindrades
genom analogi-invärkan av besläktade ord.

Det isl. namnet Ósvífr heter även Úsýfr (jmf. Oxf.-ordb.):
när penultima hade fortis utvecklades Usȳfr; när fortis
hvilade på ultima, uppstod Osvīfr. Se om dylik växlande
akcentuering i komposita på ū-, ō- Kock: Arkiv N. F. I 57 f.

Ehuru svenskan såsom enkelt ord använder vivel, ’ett
slags skalbagge’, har ordet y i sammansättningen tordyvel,
och samma form (tordȳfill), motsvarad av ags. tordwifel
brukar även isl. I fsv. är formen tordöfvil (se Rietz s. 745),


[1] I detta sammanhang må ett hittills oförklarat förhållande i gotiskan
omtalas. Som bekant hade det got. ē-ljudet redan vid tiden för våra
handskrifters nedskrivande ett mycket slutet ljud, och senare övergick det till
värkligt i-ljud. Emellertid har redan i Ulfilas den till leikeis (lekeis)
’läkare’ hörande ordgruppen (leikeis, leikinon, galeikinon, leikinassus) merendels
ei (ej e), vidare alltid (8 ggr) bireikei ’fara’ samt bireikjai ’hotade’ (l gång)
jämte birekjai (l gång). Då nu hos Leo Meyer: Die gotische spräche s. 596 ff.
ej anföres något annat ord med ljudförbindelsen ek (eller eg), efterföljd av
i-ljud, än det på ett ställe mötande meki ’svärd’, så är man berättigad att
antaga, att e genom ett slags palatal-omljud redan vid tiden för våra
handskrifters nedskrivande höll på att övergå till i, när det
efterföljdes av ljudförbindelsen ki
. Jmf. isl. draki > dreki.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free