Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Axel Kock.
Jcætte. Detta förklarar, att man i äldre nysv. (se t. ex. Linds
och Spegels ordböcker) hade kitte jämte kiätte 2).
II. Till ljudutvecklingarna tvi > y och wa > ö i
de nordiska språken.
Det äldre antagandet, att ljudförbindelsen vi, oberoende
av huruvida den efterföljes av ett u (v) eller icke, kunde
övergå till y, är som bekant icke riktigt. Emellertid finnas
några få ord, där ögonskenligen y uppstått av vi, fastän
detta vi ej efterföljes av u (v\ men orsaken till denna
ljudutveckling torde ej hava blivit funnen. Enligt min åsikt
har följande ljudlag gjort sig gällande: wi (wi) övergår i
relativt oakcentuerad stavelse till y (j/). Men
naturligtvis har denna ljudlag kunnat tillämpas endast mycket
sällan, eftersom dess inträdande i de flästa fall hindrades
genom analogi-invärkan av besläktade ord.
Det isl. namnet Osvífr heter även Úsyfr (jmf. Oxf.-ordb.):
när penultima hade fortis utvecklades Usyfr; när fortis
hvilade på ultima, uppstod Osvlfr. Se om dylik växlande
ak-centuering i komposita på w-, ö- Kock: Arkiv N. F. I 57 f.
Ehuru svenskan såsom enkelt ord använder vivel, ’ett
slags skalbagge’, har ordet y i sammansättningen tordyvel,
och samma form (tordyfill), motsvarad av ägs. tordwifel
brukar även isl. I fsv. är formen tör döf vil (se Rietz s. 745),
J) I detta sammanhang må ett hittills oförklarat förhållande i gotiskan
omtalas. Som bekant hade det got. é-ljudet redan vid tiden för våra
handskrifters nedskrivande ett mycket slutet ljud, och senare övergick det till
värkligt í-ljud Emellertid har redan i Ulfilas den till leiJms (lekeis)
’läkare1 hörande ordgruppen (leiJceis, leikinon. galeiMnon, leikinassus) merendels
ei (ej e\ vidare alltid (8 ggr) bireikei ’fara’ samt bireiJcjai ’hotade’ (l gång)
jämte bireJgai (l gång). Då nu hos Leo Meyer: Die gotische spräche s. 596 if.
ej anföres något annat ord med ljudförbindelsen ek (eller eg), efterföljd av
i-ljud, än det på ett ställe mötande meki ’svärd’, så är man berättigad att
antaga, att e genom ett slags palatal-omljud redan vid tiden för våra
handskrifters nedskrivande höll på att övergå till ?, när det
efterföljdes av ljudförbindelsen ki. Jmf. isl. draki^dreki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
